Ful eller snygg utspelar sig ganska långt in i framtiden, en tid helt annorlunda än nu. Man refererar till vår tid som ”Rostistiden” eftersom alla var besatta av att ha egna bilar och inte tänkte på hur man levde i samspel med naturen. Att äta kött är lika otänkbart som att äta en annan människa. Man tar sig fram med svävarbrädor och ingen blir sjuk längre.
Vår huvudperson Tally har genomgått operationen som gjort henne till en snygging (som alla gör när de fyller 16 men eftersom Tally rymde så dröjde det.) Hon tycker det är underbart att vara en snygging, hon kan gå på en massa coola fester, hon har mängder med snygga kläder och allt annat hon kan önska sig. Fast samtidigt är det något från hennes gamla liv, när hon var delaktig i motståndsrörelsen, som gör sig påmint, som en surrande liten mygga. Men när hon försöker tänka tillbaka på det blir allt så konstigt suddigt, även om hon verkligen anstränger sig. Nästan som om någon fixat med hennes minne så att hon inte ska komma ihåg den perioden. Märkligt. Men så dyker det plötsligt upp en person med anknytning till Tallys gamla liv och gör Tally påmind om att det nog är något som inte stämmer med livet hon lever. Eftersom Tally är den hon är (trots operationen) kan hon inte låta bli att luska i de ledtrådar som hon får. Vilket får ödesdigra följder och hon hamnar i farliga situationer hon får väldigt svårt att ta sig ur.
Ful eller snygg är bra men jag kan inte släppa känslan av att det är en mellanbok, lite av en transportsträcka till del tre. Så klart får den en att tänka på vad det är för värld vi lever i idag och hur vi vill att den ska bli. En sak som jag verkligen gillar är att människorna i boken varken är goda eller onda, de är alla påverkade av olika omständigheter, de är människor helt enkelt (med kanske ett undantag…) Och sen, förstås, avslutas den på ett helt omöjligt sätt eftersom Scott Westerfeld ju verkar vara mästaren på cliffhangers. Så frustrerande!
Vår huvudperson Tally har genomgått operationen som gjort henne till en snygging (som alla gör när de fyller 16 men eftersom Tally rymde så dröjde det.) Hon tycker det är underbart att vara en snygging, hon kan gå på en massa coola fester, hon har mängder med snygga kläder och allt annat hon kan önska sig. Fast samtidigt är det något från hennes gamla liv, när hon var delaktig i motståndsrörelsen, som gör sig påmint, som en surrande liten mygga. Men när hon försöker tänka tillbaka på det blir allt så konstigt suddigt, även om hon verkligen anstränger sig. Nästan som om någon fixat med hennes minne så att hon inte ska komma ihåg den perioden. Märkligt. Men så dyker det plötsligt upp en person med anknytning till Tallys gamla liv och gör Tally påmind om att det nog är något som inte stämmer med livet hon lever. Eftersom Tally är den hon är (trots operationen) kan hon inte låta bli att luska i de ledtrådar som hon får. Vilket får ödesdigra följder och hon hamnar i farliga situationer hon får väldigt svårt att ta sig ur.
Ful eller snygg är bra men jag kan inte släppa känslan av att det är en mellanbok, lite av en transportsträcka till del tre. Så klart får den en att tänka på vad det är för värld vi lever i idag och hur vi vill att den ska bli. En sak som jag verkligen gillar är att människorna i boken varken är goda eller onda, de är alla påverkade av olika omständigheter, de är människor helt enkelt (med kanske ett undantag…) Och sen, förstås, avslutas den på ett helt omöjligt sätt eftersom Scott Westerfeld ju verkar vara mästaren på cliffhangers. Så frustrerande!
Traska iväg till biblioteket och låna den!
/Maria
