Frost

När Grace var liten blev hon en vinter överfallen och biten av en flock vargar. Men en varg räddade henne. Ända sedan dess har hon känt någon sorts samhörighet med den här vargen som håller till i skogen. Det har blivit ”hennes” varg. Vad hon ännu inte vet är att den här vargen heter Sam och om sommaren är en alldeles vanlig kille. Sam är alltså en varulv. Precis som de andra vargarna som håller till i skogarna utanför staden där Grace bor. Men när temperaturen sjunker på hösten förvandlas de en efter en från människor till vargar. För varje år är de människor allt kortare tid och till slut förvandlas man inte alls. Sam vet att det här är hans sista sommar som människa. Den här sommaren är också den som Grace för första gången träffar Sam som människa. Hon förstår med en gång att Sam och hennes varg är densamme.

Att man vet att det är Sams sista sommar som människa lägger ett filter av vemod över hela berättelsen. Det finns ju inget som är så jobbigt som kärlek där de båda älskande inte kan få varandra. Dessutom blir det ännu värre när jaktlaget i samhället börjar jaga vargarna efter att en person blivit överfallen. Hur ska Grace kunna förhindra att Sam och hans vänner kommer till skada?

Den här boken heter Frost och är skriven av Maggie Stiefvater. Den kan du så klart låna på biblioteket.

/Maria

Alice varannan vecka

Hjalmar och Alice har varit bonussyskon i tre år. Under den tiden har något förändrats, Hjalmar tycker om sin plastsyster på ett lite annat sätt än vad en bror brukar göra. De är ju faktiskt inte syskon på riktigt. De delar rum men har en vägg emellan, som Hjalmars pappa byggt. En vägg så tunn att Hjalmar kan höra Alices andetag. Och vid hålet vid fönstret kan man sticka igenom fingret så att fingertopparna snuddar vid varandra.

Nu är de på semester i tre veckor tillsammans med Hjalmars pappa och Alices mamma och det är lite ”si och så” mellan de vuxna. I alla fall enligt Alice. Och Hjalmar vågar knappt tänka tanken att de skulle skiljas, för som klasskompisen säger, det är mycket värre andra gången, skilsmässa alltså. Och då skulle han inte få träffa Alice igen. Aldrig mer.

Alice varannan vecka är skriven av Bo R. Holmberg och du kan låna den på biblioteket.

/Maria

Äventyr på Guldkusten

Abena är född på en tisdag, det hör man på namnet och hon tillhör Papegojans klan, samma som sin Mamma. Abenas Pappa tillhör Hökens klan. Det betyder att Abena inte kan besöka sin fars grav. Abena har ingenstans att göra av sin sorg efter sin Pappa, det finns ingen kvar som förstår henne.
Abenas Mamma är orättvis och arg, förmodligen också ledsen. Men sorgen kan de inte dela, Abena var ju Pappa flicka.
En dag, när Mamma tvingar Abena att tvätta kläder och passa sin lillebror samtidigt, händer det fruktansvärda. Lillebror glider iväg längs floden i en kanot på drift.

”-Akkor, gnällde hon, vad ska jag göra? Hjälplös såg hon sig omkring – och fick se en stock komma flytande med strömmen. Kanske kunde hon fånga in den och driva med den nerför floden? Hon började vada mot stocken. Och se, den svängde mot henne! Som om den förstod att hon behövde den! I samma ögonblick såg hon näsborrarna. Och de gul-gröna ögonen. En krokodil!”

Förmodligen borde Abena vända till byn och hämta hjälp, men Mamma är ju redan arg och hon vågar inte återvända utan Akkor. Så hon ger sig av efter kanoten.
Många faror lurar i Afrika, krokodiler, bufflar och gröna mambor. Också naturens krafter kan överraska, flodens forsar, regntid och stormar, allt råkar Abena ut för. Men naturens faror är inte allt som väntar Abena, människor är inte alltid snälla.

Vad Abena inte vet är att hennes fars ande vaktar över henne, han finns med henne och bara väntar på ett tillfälle då hon öppnar sig för honom och låter honom tala till henne. Han vet ju vad hon måste göra.

Låna Den dödes dotter på biblioteket!

/Josefine

Samma namn, samma liv?

”Hej Emmy Morén från Emmy Morén”

Om man har ett ganska ovanligt namn och får fatt på en namne på nätet, då kan det vara frestande att ta kontakt. Det är precis vad Emmy 16 år gör. Kanske för att den andra Emmy också bor i Stockholm. Den andra Emmy uppger att hon är skådespelerska och eftersom Emmy tänker sig att bli pjäsförfattare, blir det ju ännu mer lockande. Att det dessutom inte är särskilt roligt runt Emmy just nu driver nog på det hela en del.

Emmys föräldrar har flyttat isär och mamman drog till Göteborg. Det är bara några veckor in på höstterminen på gymnasiets första årskurs. Emmy känner ingen och känner sig totalt utanför. Julian barndomsvännen och den stora förälskelsen ser henne inte i skolan. De kan ha roligt när de skriver och ritar på eftermiddagarna. Men i skolan ser han henne inte. Och aldrig ser han henne på det sätt som hon vill.

Den andra Emmy svarar. Hon är 29 år, gift, med ett barn. Hon berättar att hon varit med om en olycka, när hon var runt 20 år och därför inte minns så mycket av tiden dessförinnan. Hon tycker därför att det är rätt roligt att brevväxla och få en inblick i vad en tonåring tycker.

Mail-växlingen blir från båda parter väldigt öppen. Unga Emmy får nya vänner och stora besvikelser. Stora Emmy får spännande roller och familjeproblem.

När de bägge stämmer träff, lyckas de inte, trots att båda väntar på samma café. Ibland fungerar inte mailen som den ska. Det blir fel datum eller bara en massa osammanhängande tecken. Kan det vara en framtida version av Emmy som Emmy har träffat?

Låna Emmy Moréns dubbla liv av Barbara Voors på bibblan och läs så får du reda på det.

/Sofi-Charlott

En oväntad vän

Vad är det för farligt med gungorna på gården? Varför är det förbjudet att gunga på dem? Det undrar Henrietta i En hemlig vän skriven av Katarina Genar.

Henrietta har flyttat med sin mamma från underbara huset på landet till en lägenhet i ett gammalt hus i stan. Bara för att pappa träffade en annan som han blev kär i. När de flyttar in berättar hyresvärden Sven att man inte får gunga på gårdens gungor. Det är livsfarligt. Ändå ser Henrietta en liten flicka som gungar på kvällen. När hon kommer ut är flickan försvunnen. Så märkligt. Kan det ha något att göra med Herr Wallgren som bor längst upp i huset och är så gammal och sorgsen?

Den här boken kan du låna på biblioteket.

/Maria

En möjlig framtid

En dagbok hittas. Den är skriven av en tjej som heter Anna. Sakta men säkert får vi reda på mer och mer om hennes liv. I början skriver hon mest om Adam, som är ny på skolan, om hur fin han är och hur underbart det är att vara förälskad. Men vi får också inblickar i Annas liv och förstår snart att allt inte är som det ska. Det verkar vara någon miljökatastrof på gång, polarisarna håller på att smälta och någon mystisk sjukdom sprider sig. Det är ett virus som legat nerfruset i många tusen år men som nu fått fäste på en forskningsbåt på väg tillbaka till Sverige. Helt plötsligt faller det ner en död albatross i skogen utanför Anna skola. Kan det vara så att den har med sig smittan? Sakta sprider sig paniken i samhället och i hela landet i takt med att människor börjar dö.

Jag gillar att läsa böcker med framtidsvisioner. Särskilt när de känns ganska realistiska och man tänker att, ja, så skulle det nog kunna gå till. Vi vet ju ingenting om framtiden men alla funderar väl då och då hur det kommer att vara. Jag tycker att Börje Lindström har lyckats ganska bra i den här boken som heter Annas dagbok.

Låna boken på bibblan!

/Maria

Erica tipsar!

Erica, 16 år, vill tipsa om en bok! Såhär skriver hon:

Skulle du klara av att flytta 64,9 mil för att en av dina föräldrar får ett jättebra jobb där, långt, långt borta? Det klarar Agnes av. Hon går i ettan på gymnasiet och gillar det verkligen inte. Varje dag får hon nedvärderande blickar av tjejerna i klassen och hon står inte ut. Agnes bästa kompis, Lollo, flyttade till Gotland och nu har Agnes ingen. Hon vill inte längre vara den tjejen som absolut ingen lägger märke till. Så varför inte flytta från Stockholm till den betydligt mindre staden Umeå? Hon har inte längre någonting att förlora.
Agnes har fyra regler för sitt nya liv i Umeå, för nu ska hon gå från Stockholms-nollan till den helt normala unga tjejen i Umeå som har massor av vänner:
1: Var normal. Helt vanlig. Alldeles 100% normal.
2: Var öppen och utåtriktad och prata med alla. Ha inte förutfattade meningar. Var snäll och trevligt och glad och vanlig. Låtsas vara det i alla fall. Ta kontakt. Oavsett. VAR ÖPPEN!
3: Var inte speciell och jobbig och överduktig och frånstötande pluggig.
4: Ha normala kläder. Ha normalt smink. Ha normal stil. Säg normala saker. Gilla normala saker. Var bara precis normal i precis allt.

I grannhuset bor Adam som är både snygg och intressant. Han blir Agnes första vän i den nya världen. Han blir hennes väg in i hans umgängeskrets och Agnes får nya vänner. I deras klass, för ja, hon har så tur att de går i samma klass, går också Jacob. Mystiske Jacob som inte bryr sig om någon annan. Och han spelar i band. Det börjar med att Jacob bjuder in Agnes för att lyssna på dem, samtidigt som Agnes fått jobb på en snabbmatsrestaurang, och Agnes hjärta börjar slå fortare varje gång han är i närheten. Är hon kanske kär?
Samtidigt börjar Adam att snudda vid henne varje gång de ses, inte mycket, men märkbart. Och varför blir han så konstig när Agnes börjar prata om Jacob? Har han någonting emot det? Har Agnes verkligen lyckats med att bli intressant och normal?

Jag tycker att Johanna Lindbäck återigen träffar mitt i prick. Stilrent och skickligt skrivet och en nästan perfekt skildring av en ung kvinnas liv i dagens Sverige. Även jag som är nästan två år yngre än huvudpersonen känner igen mig i nästan allt; hur komplicerat kärleken är, hur man är så beroende av vänner runt omkring, och viljan att inte vara tråkig. Jag läste pärm till pärm på en eftermiddag, det gick verkligen inte att lägga undan boken. Den sög mig till sig varje gång jag försökte lägga ifrån mig den. Lindbäck är väldigt duktig på att berätta och beskriva vänskaps- och kärleksproblem som alltid har legat i centrum hos unga killar och tjejer. Hon har tidigare publicerat En liten chock 2007 och Min typ brorsa 2008. Tänk om det där är jag kom ut i augusti 2009 och är nästan ett måste-läsa för alla tjejer i åldern runt omkring huvudpersonens.

/Erica

Två om samma kille

Ingrid Olsson är så himla bra på att fånga känslor i sina böcker. Särskilt sådana som gör lite ont i magen. Linnea är tillbaka i Långt ifrån kär (vi mötte henne tidigare i Långt ifrån cool, där allt verkligen var så dåligt det bara kunde bli). Nu är hon och Vanessa bästa vänner igen och det funkar bra med klassen och bäst av allt!

Linnea har fått linser!

Nu behöver hon inte vara någon glasögonorm längre.

Det ska börja en ny kille i klassen, Vilmer, och Linnea och Vanessa fantiserar om hur underbar han kan vara. Men när han börjar, tycker de att han verkar vara lite töntig (han har glasögon och fluga). Och ändå, Linnea känner hur hon börjar tycka mer och mer om honom, sådär så att det pirrar i magen när hon tänker på honom. Men! Det verkar som att Vanessa känner likadant och så händer det som inte får hända, bästisarna blir kära i samma kille… och Vanessa frågar chans och får ja. Och det är så fruktansvärt hemskt, det gör så ont och Linnea är så ledsen.

Kan det någonsin bli bra igen?

Tur att mormor finns som verkligen förstår när det inte går att prata med bästisen längre. Och kanske, kanske skulle allt kunna ordna sig. (Fast kanske inte på det sätt som man tror.)

Låna på bibblan och läs.

/Maria

Ett uppdrag på liv och död

Äntligen är Wulf och Sunia tillbaka! Jag har verkligen sett fram emot del två i serien om Blodet: Eldbärare (det ska bli fyra). Men det är frustrerande när det går så lång tid mellan böckerna så att man hinner glömma av en hel del av det som hänt i förra boken (fast jag förstår ju förstås att det tar ett tag att skriva färdigt en hel bok).

I början av Eldbärare återgår Anders Björkelid, som författaren heter, till att berätta i vi-form som i början av Ondvinter. Detta skapar verkligen en speciell stämning. Tvillingarna Sunia och Wulf har vuxit upp med ett alldeles särskilt band mellan sig och oftast har de inte behövt uttrycka sig med ord för att den andre ska förstå vad som menas. Men i första boken försvann det här bandet på grund av olika omständigheter. När andra boken börjar har de tillbringat ett helt år inne i en så kallad årsring och kunnat läsa varandras tankar. När de kommer ut igen är bandet borta och de får reda på att Kylan som förstelnar och förondskar människors sinnen breder ut sig och det är bråttom för att den inte ska ta över hela landet. De får i uppdrag att bege sig till Funisburg för att tända en eld i fyren där, en fyr som varit tillbommad i många hundra år, för att på så sätt tillkalla hjälp. På sin väg stöter de på många svåra hinder. Förutom galgmännen som vi mötte i första boken så råkar de också på bitvargar, jättar alldeles förfrusna in till märg och ben, med storm omkring sig, oövervinnerliga verkar det som. Björkelid har lyckats med att bygga upp ett helt eget universum befolkat med märkliga varelser. Det känns som om man får del av något som egentligen är mycket större. Och namnen sedan! Bitvargar, galgmän, de sätter verkligen igång fantasin. Även Bösen dyker upp (djävulen alltså). Wulf och Sunia får lära sig att allt inte är vad det ser ut att vara.

Det händer så mycket mer i den här boken och det går ju förstås inte att skriva om allt så det bästa är helt enkelt att du läser den själv. Låna på bibblan!

/Maria