måndag 21 juni 2010

Bortom världen utanför

Sara är utvald. Fast inte av egen vilja. Hennes mamma har ett förflutet med tungt missbruk men såg en utväg ur det genom att gå med i en sekt. Men för att få bli medlem i sekten tvingades hon till att offra sin egen dotter. Sara växer upp i en kall jordkällare, utan ljus och knappt någon mat och utan att någon någonsin talar ett endaste ord till henne. På så sätt har sektens män fått för sig att de ska få kontakt med Jesus. De besöker henne ibland, talar i tungor och faller ihop i ryckande högar på marken. Men en dag dyker det upp en pojke i källaren, Saras äldre bror, och han pratar med henne, han ger henne ett språk. När sektens lärde män upptäcker att Sara kan prata ses hon som förstörd och får komma ut ur källaren och bo med sin mamma och bror. Men hemskheterna slutar inte med det, de blir bara annorlunda, Sara utnyttjas på ett fruktansvärt sätt längre fram i boken.

Det är intressant att läsa om Saras uppväxt och fascinerande att föreställa sig hur det skulle vara att inte ha något språk. Hur tänker man till exempel, när man inte har några ord? Men det är en bok som bitvis också är riktigt hemsk att läsa. Om de övergrepp Sara utsätts för. Det är fruktansvärt och helt obegripligt att vissa människor kan få för sig att de kan använda andra människor hur de vill bara genom att skylla på en gud.


Den här boken som är skriven av Hedvig Andersson kan du låna på biblioteket.

/Maria

fredag 18 juni 2010

Som trolleri


Mona har det lite trassligt, hon har flyttat med Pappa till sommarstugan för att Mamma har träffat en ny man och Mona vill inte att Pappa ska känna sig ensam. Så träffar hon en söt, men lite konstig kille som är lite smutsig, har intensivt gröna ögon och guldring i örat. Mona blir som besatt av honom och dras in i en märklig, lite farlig verklighet.
Det här är en bok om hur vardagligt tråkigt och jobbigt ledsamt livet kan vara ibland. Och ä
ndå samtidigt så magiskt och förunderligt spännande. Jag tycker att det ofta är så i barn och ungdomsböcker att det mesta är så fint skildrat och människor så snälla mot varandra. Är inte föräldrarna helt utflippade så är de förstående och snälla. I Mårten Melins böcker är föräldrar som föräldrar är mest. De gör så gott de kan, misslyckas ibland och klantar till det fullständigt ibland. Eller så har de fullt upp med att leva sina egna liv och har aldrig riktigt tid. Fast den här boken handlar inte om Monas föräldrar egentligen, utan Monas sommarlov utan sina föräldrar, om kärlek och uppror och om kärleken som blodigt allvar. Även när man är tolv år gammal.


Låna gärna
som trolleri på biblioteket!
/Josefine

fredag 11 juni 2010

Gå på djupet

Jag träffade poeten Marcus Priftis. Han talade mycket om sin bok. Jag och mina vänner talade mycket om honom och det faktum att han skrivit en bok. Det är kul när en träffar poeter som talar om att skriva böcker. Men ännu roligare när de faktiskt gör det. Marcus Priftis är kemist och miljövetare. Och cyklist och simmare. Och nu har han skrivit en fotbollsbok.

Gå på djupet handlar om Emil, en 21-årig kille som slår igenom som fotbollsspelare. Han får ”snygga brudar, snabba bilar, feta bankkonton och en fullsatt arena som jublar när deras hjälte springer in på planen”. Det låter skrämmande tycker jag. Och det tycker visst Emil också.

Det är en tjock bok. "Men billig" säger Marcus, "en får 3,4 sidor per krona". Oj, vad skeptiskt jag var först! En 510 sidor tjock bok om fotboll. Jag kan inte komma på att jag läst en fotbollsbok förut. Det var längesedan isf.

Men jag satte ändå igång. Och efter ett tag blev det ganska roligt. Marcus skriv till mig på facebook: ”Tips från coachen: Snabbläs igenom matcherna. De tillför inte så mycket för den som inte är fotbollsintresserad.”

Nej, men det gjorde det andra. För jag började liksom heja på Emil. Förstås för det gör en ju när det är en bra bok. Önska att det ska gå bra för honom. Att alla ska sluta vara så elaka. För det visar sig vara en hård värld - fotbollsvärlden. Säkert är det så. Full av mobbande grabbar. ”Det handlar om manlighet”, säger Marcus och så är det ju också. Om att vara tuff och stå ut och ”bita ihop”. Folk säger det så ofta till Emil att han skriver det på en lapp och sätter upp på insidan av ytterdörren. Har ni testat att bita ihop riktigt länge någon gång? (bildligt? bokstavligt?). Det brukar ju inte fungera så bra.

Men oj vad han kämpar Emil. Han håller ihop och står upp för vad han tror på. Slåss mot ensamheten och kraven och prestationsångesten. Gör sitt bästa helt enkelt. Och det lönar sig förstås. Låna och läs boken för att få reda på hur!
/Ulrika

onsdag 9 juni 2010

Vårens sista bokcafé!

Nu har vi haft sista bokcaféet för i vår. Nästan alla kunde komma vilket var kul!
Vi hade också besök av två killar från gymnasiet, Per och Olle, som berättade om Tintin och Humor för oss (de hade en retorikuppgift). Det var kul och de var intressanta att lyssna på. Amalia var också och hälsade på, fastän hon slutade för ett tag sedan. Hon gav sina bästa tips för att kunna skriva om böcker. Bra att ha lite tips ifall man kör fast.

1. Först och främst- läs boken så att du vet vad du pratar om.
2. Bestäm dig för vad du tycker om boken, bra, dålig eller lite sådär.
3. Skriv en kortfattad summering vad boken handlar om.
4. Skriv ned vad du tycker, vad som är bra eller dåligt. Vad du tycker om stilen, miljöbeskrivningarna, karaktärerna osv. Är boken läsvärd?
5. Var personlig!

Vi hann också med en hel del boktips. Cecilia tipsade om Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri och Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones (som är en uppföljare till Vad min pojkvän inte vet). Sofia och Natalie tipsade om två vampyrserier, House of Night av P. C. och Kristin Cast och Vampire Academy av Richelle Mead. De tyckte särskilt om House of Night-serien om Zoe Redbird som märks som vampyr och får flytta till internatskola. Där upptäcks det att hon är ovanligt talangfull. Sedan kom vi in på en allmän vampyrdiskussion och så klart Twilight-serien av Stephenie Meyer, som verkar vara ett outtömligt ämne. Vi pratade kring varför de blivit så populära. En teori som kom upp är att Bella är ganska vanlig och lite trist och att det är lättare att känna igen sig i en sån person än någon som är fantastiskt vacker och intressant på alla sätt och vis. Det är skönt att hon är vanlig och lite klumpig. Många tyckte att Edward är en ganska tråkig person, att han är stängd på något sätt och att Jacob är mycket mer intressant för att han utvecklas mer över tiden. Men varför gillar så många Edward då? Kanske för att han är så snygg och lite farlig trodde en del. Nu har det ju förresten kommit en ny bok av Meyer som heter Bree Tanners andra liv som är en spin-off på del 3 - Ljudet av ditt hjärta.

Sedan blev det fler boktips. T ex Sista resan av Ewa Johansson som Cecilia hade läst. Erika tipsade om Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck (som hon också skrivit om här). Daniel tipsade om Svärdet och Spiran av Ken Follett som är en riktig tegelsten och utspelar sig på 1100-talet i England. Dina tipsade om Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan, fast hon tyckte den var lite konstig också. Sofia tipsade om serien Cherub av Robert Muchamore som är en spännande actionsserie. Dina tipsade även om Frost av Maggie Stiefvater (läs mer om den här) och Före och efter Bella av Maja Hjertzell. Amalia tipsade om två böcker av John Green, Var är Alaska? och An Abundance of Katherines.


Nu kommer vi inte att ha något bokcafé förrän i september, hoppas att alla får en bra sommar!

(Klicka på bokens namn för att se om den finns inne på biblioteket.)

/Maria