Gabe, Al och Bram är väldigt goda vänner trots att de är så olika. Kanske på grund av, som de uttrycker det själva, att de är fulla med skit. Det som främst binder dem samman är de mytomspunna fester de ordnar tillsammans, som alla vill vara bjudna till. Festerna är alltid hemma hos någon vars familj är bortrest. De kommer dit, fotar allting, städar undan, ordnar världens röjarfest och ställer sedan tillbaka allt på sin plats enligt fotografierna. Och ännu har de inte åkt fast. Gabe, som är den ”snygge”, har på sin lott att ordna många tjejer till festerna vilket aldrig är något problem. Även om han är ganska trött på den stereotypa bild alla har av honom är det bekvämt att gömma sig i den. Men på en fest träffar han Helen som har en förmåga att se bakom masken. De är med varandra hela kvällen och natten. Efteråt blir Gabe rädd och vill inte träffa Helen något mer. Vad han inte vet är det verkliga orsaken till att hon vill träffa honom igen.
Det är inte mycket text i En gång, vid en första anblick ser det nästan ut som en liten dikt på varje sida. På något sätt lyckas Margaret Wild fånga ögonblicken och känslorna på pricken, trots de få orden. Berättelsen om Gabe, Helen och de andra blir mycket större än vad den ser ut att vara vid första anblicken.
/Maria
Liam och Max följer den flaxande kajan genom det ödsliga landskapet och
på en hög stenar inlindad i en brun filt i en korg ligger en livs levande baby.
Vems är barnet och vem ska ta hand om henne?
Polisen kopplas in, det blir ett stort mediauppbåd, killarna blir hjälteförklarade, de sociala myndigheterna kopplas in och babyn får namnet Alison och ett tillfälligt bra fosterhem i väntan på adoptivföräldrar. Liam och hans föräldrar hälsar på hos Alisons fosterfamilj och Max känner att det finns ett starkt osynligt band mellan honom och barnet . Hos fosterfamiljen bor också Chrystal som presenterar sig som ”problembarnet ” och Oliver med smärtsamma krigsminnen från Liberia där hela hans familj utplånats. Chrystal och Oliver kommer att bli Liams vänner och påverka hans liv dramatiskt. Liams mamma känner som Liam en stark bindning till Alison och pappan går så småningom med på att familjen ska adoptera henne.
Genom berättelsen förändras och växer Liam, sveken är ofrånkomliga, i takt med insikten om alla människors brister och att ingenting är svart eller vitt gott eller ont. Max och Liam glider ifrån varandra och hans bohemiska föräldrar som Liam alltid sett upp till gör honom besviken.
I Liams närhet finns också plågoanden Nattrass som provocerar honom med obehagliga utmaningar och inte drar sig för att hota med våld, hans provokationer urartar till en fruktansvärd uppgörelse .
En stark, gripande skildring av 14-årig killes starka känslomässiga upplevelser och uppvaknande.
David Almond har skrivit boken och Katarina Kuick har översatt den, du kan låna den på biblioteket.
