fredag 22 juli 2011

De som går igen

Nu tänkte jag tipsa om en bok som är väldigt vintrig, massor med snö, kyla och mörker. Det kanske känns lite konstigt att läsa en sådan på sommaren men samtidigt kan det vara ganska schysst med kontrasten.

Peter har vuxit upp med sin pappa, hans mamma dog när han föddes. De livnär sig på att vara kringresande skogshuggare. De har aldrig stannat särskilt länge på samma ställe utan så fort Peter börjar rota sig har pappan, Tomas, beslutat att de ska flytta vidare. Nu har de slagit sig ner utanför en liten by som heter Chust. I skogen utanför Chust händer det underliga saker, den vidskepliga befolkningen skyddar sig genom att smeta tjära runt dörrar och fönster. Det sägs att de döda går igen. Tomas fnyser åt de skrockfulla byborna men Peter kan inte låta bli att känna en viss oro. När en annan skogshuggare dör (eller blir han kanske dödad?) förstår han att det är något som gömmer sig i de kalla, djupa skogarna.


Boken heter De som går igen och är skriven av Marcus Sedgwick. Den finns att låna på biblioteket.

PS. Bloggen har gått lite på sparlåga här på sommaren och nu blir det semester, men vi ses i höst igen!

/Maria

måndag 4 juli 2011

Besttjusaren 1. Stridsormarna

Erin växer upp i en liten by tillsammans med sin mamma. Mamman är stridsormskötare vilket är ett mycket viktigt arbete. Hon har ansvaret för att de drakliknande varelserna mår bra och kan strida för sina ägare, samtidigt som de är fullkomligt livsfarliga. Men Erins mamma är väldigt skicklig och begåvad. Erin och hennes mamma är ändå lite utanför i byn eftersom mamman kommer från ett vandringsfolk från en annan del av landet, som många tycker är lite konstiga. En dag händer det som absolut inte får hända, stridsormarna blir sjuka och Erins mamma ställs till svars. Det slutar med att hon döms till döden. Mitt i allt det hemska kommer det sig att Erin hamnar långt, långt bort från sin by och avsvimmad hittas av en gammal man som visar sig vara biodlare. Han tar hand om henne och en fin vänskap tar sin början. Erin visar sig, precis som sin mamma, ha god hand med djur och hjälper den gamle med alla hans bin.

Jag tycker om den här boken för den förmedlar en så varm känsla trots att en del som händer är väldigt tragiskt. Vänskapen som växer fram mellan Erin och den gamle är fint skildrad. Tempot i berättelsen är ganska lugnt och Erin funderar mycket kring allt som händer runt henne. Saker och ting får ta sin tid.




Det är Nahoko Uehashi som skrivit Stridsormarna som är den första i serien om Bestjusaren. Du kan låna den på bibblan. Del två, som heter Kungsbestarna, har också kommit på svenska och den kan du också låna på bibblan.

/Maria