torsdag 28 oktober 2010

Höstigt bokcafé

Igår satt vi inne och hade bokcafé medan det regnade och blåste utanför. Vi pratade om en massa olika saker, kanske inte lika mycket om böcker som vi brukar. Vi snöade in ganska mycket på You Tube-klipp och hela You Tube-fenomenet och så pratade vi mycket om olika språk. Och hur schysst det är att kunna en massa olika språk och att det känns som att man förstår mer av världen ju fler språk man kan. Och att man kan förstå bra när man läser en bok på ett annat språk även om man inte kan alla ord.

Men vi hann åtminstone prata lite om böcker också. Dina håller på att läsa Det här är allt av Aidan Chambers som verkligen är en mastodontbok på hela 843 Sidor. Som handlar om Cordelia Kenn och hennes liv. Än så länge gillar hon den. Daniel läser en ännu tjockare tegelsten, Pandora´s star av Peter Hamilton, den är en ungefär 1100 sidor lång science fiction-historia. Daniel tipsade också om serien Skulduggery Pleasant av Derek Landy som handlar om Stephanie som får ärva sin farbrors hela förmögenhet och därigenom dras in i en härva av vampyrer, skurkar och urgammal, oövervinnerlig ondska.

/Maria

onsdag 27 oktober 2010

Jag finns

Jag finns av Maja-Maria Henriksson är en av böckerna som blivit nominerad i barn- och ungdomsklassen i Augustpriset (se nedan). Det är en nästan outhärdligt smärtsam läsning om 14 åriga Johanna som nästan varje dag pinas och utsätts för övergrepp av jämnårige Vedin och hans underhuggare. Hon misshandlas grovt på skolans toalett och pojkarna förgriper sig sexuellt på henne.

Johanna får inget stöd från vuxenvärlden. Pappan är borta och mamman i det närmaste infantil och sadistisk. Hon uppträder antingen som ett sårat barn eller plågoande. Hon äcklas och avundas sin tonårsdotter, och misshandlar henne regelbundet psykiskt och fysiskt.

Kärlek och värme lyser med sin frånvaro i Johannas liv, det är bara lillebror Linus som liten och hjälplös ger och tar kärlek.

Många gånger är Johanna nära att begå självmord, så en dag brister det inom henne och hon driver sig till vansinne, hamnar på ungdomspsyk och får så småningom hjälp, eller snarare hjälper sig själv att bryta sig ur sin isolering och växa sig stark.

Den här boken bygger på författarens egna upplevelser och finns så klart att låna på biblioteket.
/Kajsa

tisdag 26 oktober 2010

Augustpriset 2010

Förra veckan fick vi reda på vilka böcker som nominerats till Augustpriset som ju delas ut varje år. Det delas ut i tre klasser, vuxen skönlitteratur, vuxen facklitteratur och barn- och ungdomslitteratur.

I barn och ungdomsklassen, som jag tycker är mest intressant, var det de här böckerna som juryn valt ut och såhär skriver de om dem på Augustprisets hemsida.

Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring
Mamma dör och pappa krisar. Då börjar Nisses husdjur, leguanen Harry, prata! Med drastiska språkbilder i absolut lojalitet med barnets utsatthet gestaltas sorg, ilska och hopp. Det är magisk socialrealism för mellanåldern!

Jag finns av Maja-Maria Henriksson
Det går nästan inte att läsa den här boken, för det gör så ont. Detaljskärpan i skildringen av våld och övergrepp både hemma och i skolan är outhärdlig. Det korthuggna språket förstärker allvaret i Johannas strid och gör denna debutroman till stor litteratur.

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld
Med träffsäker galghumor förkroppsligas Majas koketta och samtidigt oförställda utanförskap. En av misstag amputerad tumme kastar ut läsaren på en irrfärd i sökandet efter identitet. Ett psykologiskt porträtt med särskild trovärdighet i uttrycket.

Jag tycker inte om vatten av Eva Lindström
Med sin helt personliga, underskruvade humor och oerhörda precision i både bild och text behandlar Eva Lindström rätten att bokstavligt talat gå emot strömmen. Alf är trygg med att inte gilla någon form av vatten, mer än möjligen snö. Och då vill han gärna åka och åka och åka och åka och åka. "Jag tycker inte om vatten" är ett stycke fulländad bilderbokskonst.

Det händer nu av Sofia Nordin
En kärleksroman. En roman om kärleken mellan Stella och Sigrid. Känslorna får skena i väg, men bara i texten. Författaren har full kontroll över berättarlusten och den intensiva upphetsningen. En positiv kärleksskildring som litar till kraften i ett efterlängtat hångel.

Tänk om… av Lena Sjöberg
"Tänk om jag var mygga och du ett litet knott/Vi skulle bada bubbelbad i någons gamla spott". Fantasifulla tankefigurer och vältrimmad vers i en egensinnig och varierad bildvärld som sträcker sig från loppcirkusens tält i en sunkig kvart till kaskelottvalarnas vida ocean.

Massor med bra böcker att läsa!
/Maria

Vill du veta mer om vuxenböckerna kan du gå in på Agustprisets hemsida.

torsdag 14 oktober 2010

Var är Alaska?

Det är något särskilt med böcker som utspelar sig på internatskola tycker jag. Jag vet inte riktigt, kanske är det för att det är en miljö jag själv aldrig upplevt. Men det känns också som en perfekt plats för att vad som helst ska kunna hända. Ett ganska begränsat antal olika människor som lever tätt inpå varandra, ofta långt hemifrån.
Jag har precis läst Var är Alaska? av John Green (tack för tipset Amalia!) som handlar om Miles som flyttar iväg till internatskolan Culver Creek i Alabama för att förhoppningsvis uppleva "ett stort Kanske..." Han blir snabbt vän med sin nye rumskamrat Chip, även kallad Översten och genom honom lär han också känna Lara från Rumänien, Takima från Japan och Alaska, den oförglömliga Alaska.

Jag tycker att Green fångar vilsenheten hos Miles (eller Bullen som han snabbt får heta eftersom han är så mager) så bra, men också hur det känns att hitta rätt, att äntligen hitta vänner som faktiskt förstår vad man pratar om. Som gör att man blir en starkare och tryggare person. Genom Översten dras Bullen snabbt in i den pågående fejden mellan stipendiaterna och snobbarna som yttrar sig i hyss av olika slag. Och så klart, den som är den mest fantastiska hyssaren av dem alla är ju Alaska. Alaska som på något sätt förkroppsligar Bullens drömkvinna, trots att hon dricker som an svamp, svär som en borstbindare och på det hela taget är svår att få grepp om.

Boken är delad i två, en före och en efter-del vilket ger en ganska speciell känsla. Varje kapitel är en nedräkning, 154 dagara före, 148 dagar före osv. När sedan detta något som delar i två händer, då är det som livet självt, totalt oväntat. Och John Green skriver det så bra.


/Maria

torsdag 7 oktober 2010

Mycket mer än så

Överallt tycker jag man kan läsa om Sarah Dessen just nu och hur bra hon är, eller ja, har man kunnat göra ett tag. Och det är ju lustigt, oftast när man har väldigt höga förväntningar på en bok (som den här) så blir man besviken. Men inte nu! Jag gillar verkligen Mycket mer än så, med en gång. Mycket mer än så är det första jag läst av Dessen och än så länge är det den enda som finns på svenska. (Det finns många av henne på engelska men jag är alldeles för lat för att läsa dem tyvärr).

Boken handlar om Auden. Att hon fått namn efter en författare som ingen känner till säger ganska mycket om hennes familj. Alltid har hon varit duktig och ansvarsfull och jobbar hårt för att nå upp till de krav som ställs på henne. Både från föräldrarna och henne själv. Hennes liv är helt enkelt ganska trist. Nu är det sista sommaren innan college och genom ett impulsbeslut blir det så att hon ska tillbringa sommaren med sin pappa, hans nya fru Heidi och den nya lilla systern som bara är några veckor gammal.


Men det blir inte helt lätt visar det sig. Hennes pappa verkar vara lika ego som han alltid varit, Heidi är i upplösningstillstånd och lillsyrran bara skriker och skriker. För att få det lite lugnt går Auden med på att jobba extra i Heidis butik. Där jobbar tre tjejer som Auden lär känna och så småningom blir vän med (trots att hon råkat hångla med den enas ex på en strandfest). Det där med vänskap är ganska nytt eftersom hon tidigare inte riktigt haft plats för det med allt intensivt pluggande.

Sedan föräldrarna skildes har Auden varit sömnlös och det är tack vare hennes vana att dra runt på natten som hon lär känna Eli som inte heller kan sova. Inte sedan hans bästa vän dog i en bilolycka där Eli körde. Och med en gång förstår man ju att de är menade för varandra men det blir ändå inte fånigt. För Sarah Dessen lyckas skriva det så att det känns alldeles äkta. Och man önskar av hela sitt hjärta att det ska bli så som man vill.

Jag hoppas verkligen att det snart översätts fler av hennes böcker till svenska. De förtjänar verkligen att nå nya läsare i Sverige. Och det är nog fler än jag som inte orkar läsa på engelska, tror jag.


Låna Mycket mer än så på bibblan.

/Maria

tisdag 5 oktober 2010

Farsta Fritt fall

Henrika och Mira hamnar i samma grupp i gymnasie-ettan för att göra ett skolarbete ihop. Tönten och tuffingen. Hur ska de kunna samarbeta? Sakta och steg för steg närmar de sig varandra och lyfter varandra. Båda två vill förändra sina liv och båda har styrka att göra det. Båda ser vad som finns innanför skalet – Miras tuffa och hårda attityd och Henrikas blyga plugghäst-stil.

Hemma har de det väldigt jobbigt. Miras mamma är missbrukare och Mira själv provar olika droger, snattar och hänger med ”värsta” gänget. Mira inser att hon måsta bryta med kompisarna om hon ska få ett bättre liv. Henrikas mamma är nästan aldrig hemma. Pappan har nyligen haft en hjärtattack och Henrika är livrädd att han ska få en ny infarkt. Ansvaret för pappan nästan kväver henne. Dessutom har Henrika flyttat från Lund till Stockholm och allt och alla är annorlunda.

Berättelsen är jättespännande och svår att släppa. Huvudpersonen är både Mira och Henrika och båda är lika intressanta att följa. Det är häftigt att se hur de klarar och orkar att ”simma mot strömmen” och välja en ny riktning på hur de ska leva. Starkt!

Det drastiska och hårda språket blir ibland nästan humoristisk trots den hemska tillvaron Mira och Henrika lever i.

Det är Ulrika Lidbo som skrivit Farsta Fritt fall och hon skrev också Decembergatans hungriga andar - som är en jättebra bok. Den handlar om ett par tjejer med ätstörningar.


Du kan låna både Farsta Fritt fall och Decembergatans hungriga andar på biblioteket.

/Lena

En fredag på bokmässan

Bokcaféet i Kungsbacka var ju på bok- och biblioteksmässan och intervjuade Johanna Lindbäck och Johanna Thydell. Intervjuerna filmades och ligger nu uppe på Barnens biblioteks hemsida. Gå in och kolla vetja!
Tack till Katarina för att du ordnade intervjuer
med de författare vi gillar!
På väg till mässan

I Barnens biblioteks monter


Intervju med Johanna Lindbäck


Intervju med Johanna Thydell
Mumin i vimlet
/Maria