Kan man skapa en fulländad värld?

Det dröjde lite innan jag fick tag på den eftersom det var kö men nu äntligen har jag läst De rätta av Scott Westerfeld! Tredje delen i en serie som började med Ful. Boken innan, Ful eller snygg, avslutades med en otrolig cliffhanger (precis som första boken också gjorde, Westerfeld är helt enkelt mästare på cliffhangers). Jag tycker verkligen om de här böckerna och det är tråkigt att de är slut. Det blir ju som att en känner de personer som är med i böckerna litegrann och nu kommer vi inte att träffas igen. Det finns en fristående fortsättning som heter Extras (finns ännu inte på svenska), men jag undrar jag om Tally, Shay och de andra kommer att vara med i den. I sina böcker är Westerfeld verkligen bra på att få fram hur människor är komplexa varelser, det finns ingen som är rakt igenom ond eller god, vi har alla lite av varje inom oss. Och det är inte det lättaste att göra de rätta valen.

Det gäller inte minst huvudpersonen i trilogin, Tally Youngblood. De rätta börjar med en rasande fart. Tally har förvandlats till en specialare, en cutter. Genom operationer har hennes skelett förstärkts och hennes tänder slipats vassa och hennes hjärna förvandlats till ett isigt överjag. Överlägsen alla andra.

Men.

Hennes älskade Zane, hennes pojkvän, är fortfarande en alldeles vanlig snygging. Eller inte ens det eftersom han i den förra boken drabbades av en hjärnskada som gör honom darrig och långsam. Med sina nya supersinnen kan Tally inte låta bli att äcklas av hans bräcklighet. Hon måste göra något. Tillsammans med Shay får hon honom att rymma och försöka ta sig till New Smoke, rebellsamhället ingen verkar veta var det ligger. Men det är ett farligt projekt och varken Tally eller Shay är beredda på de stora och allvarliga konsekvenser deras handlingar får…


Låna hela trilogin på biblioteket!

/Maria

Coraline i Svarten

Imorgon tisdag är det filmklubb på biblioteket. I Svarten visas Coraline för alla som vill kl 17.30. Filmen som är regisserad av Henry Selick (som också gjorde The Nightmare Before Christmas ) bygger på en bok av Neil Gaiman som jag skrivit om här.


Du kan låna både film och bok på biblioteket.

/Maria

Amigurumis och sportlov

Just nu finns det en liten utställning på biblioteket i Kungsbacka med Amigurumis som Henrik Bergius har gjort. Amigurumis kommer från början från Japan och är en typ av virkkonst. Utställningen finns kvar till 27 februari. Nästa vecka är det sportlov och då har du faktiskt möjlighet att lära dig att göra Amigurumis själv, i en workshop på biblioteket. Hela programmet för sportlovet hittar du här med tider och vart du ska ringa om du vill anmäla dig. Det finns också lite olika böcker att låna hem om Amigurumis om du vill testa att göra egna.

/Maria

Vem gömmer sig i skogen?

Toms mamma och pappa har köpt en sommarstuga, evigheter från civilisationen. Tom som är van vid att vara i stan gillar det inte alls, han tycker att det är tråkigt. Fastän han inte får (hans föräldrar tror att han ska gå vilse) bestämmer han sig för att leta reda på sjön som ligger i närheten och bada lite. Det är faktiskt jätteskönt att bada i en liten skogssjö, men när han kommer upp märker han att någon har tagit hans kläder… När det sedan börjar försvinna mat ur jordkällaren börjar Tom misstänka att det finns någon annan där ute i skogen. Men vem kan det vara? Enligt mamma och pappa ska det inte finnas någon bebyggelse alls i närheten. Det är som är spännande med den här berättelsen är att man inte riktigt vet vad det är som händer, är det på riktigt eller är det något övernaturligt?

Det är Petrus Dahlin som har skrivit den här boken som heter Skogens systrar. Han är annars mest känd för att ha skrivit de populära böckerna om Kalle Skavank.

Du kan så klart låna Skogens systrar på biblioteket.

/Maria

Ibland bara måste man

Av David Levithan, eller Boy meets boy som boken heter i original, handlar om Paul som i första kapitlet träffar en stor kärlek i Noah. Det är en må-bra-bok och mycket romantiskt.

Det är väldigt få böcker som jag läser och sedan börjar läsa om igen. Till och med när jag gillar dem riktigt mycket gör jag inte det, då vill jag låta dem smälta. Den här boken däremot vill jag fånga alla klockrena citat ur. När det är sådär mitt i prick som det kan vara ibland. Citat som talar om hur väl författaren känner, eller minns, sig och sina vänner, vilket i det här fallet känns som mig och mina vänner. Som när Pauls bästa vän Joni träffar en kille som Paul egentligen inte tycker om:

”En del av mig vill skrika och en del vill skratta, båda av samma skäl: det här är en omöjlig situation. Joni behöver inte mitt godkännande, men jag vet att hon vill ha det – på samma sätt som jag vill ha hennes. Om jag säger att det här känns rätt, då ljuger jag. Om jag säger att det känns fel, då kan jag betrakta mig som henne före detta bästa vän.”

Eller sådant som visar på att Paul och hans vänner lever i en helt annan värld än oss andra. Vad kan det vara för stad, vad kan det vara för land? tänker en när en läser (USA fast på låtsas är det). “It's about where we're going, and where we should be” har Levithan sagt och det är också en fantasivärld som han målar upp. Det är något speciellt med den skola och stad som Paul existerar i. Där hejarklackarna kör motorcykel istället för att vifta med pom-poms, och där PFLAG (parents, friends of lesbians and gays) är lika stora som Hem och skola. Där det inte ses som någon konstigt att en av fotbollkillen Daryl är transa och kallar sig för Infinite Darlene.

Men framförallt är det heteronormbrytande. Homosexualiteten, eller vilken sexualitet som helst; bi, queer, trans och hetero, är en självklarhet. Den behöver knappast problematiseras. Och allt som allt är det inga konstigheter! Paul är bara en helt vanligt kille, han beskrivs knappt, och ändå vill killarna ha honom. Så kanske det bara kan vara i en romantisk ungdomsbok. Men en kan ju få hoppas...

Låna den på bibblan

/Ulrika

Om en modig bror

Jag har läst Pucko av Marie-Aude Murail

Sjuttonårige Kléber har en funktionshindrad storebror som kallas för Pucko och som ingen vill ta hand om. Brödernas Pappa har en ny familj och ingen tid över och Kléber har fullt upp med skolan, kärleken och livet i allmänhet. Pucko och hans bäste vän, plyschkaninen Herr Kanin, vill inte bo på hemmet där det känns som om de ska dö. Det går ju inte, inser Kléber, han älskar ju sin bror som är en godhjärtad typ fast han inte har ett vuxet sätt att tänka. Utan att riktigt köra med öppna kort fixar han ni sig själv, Pucko och Herr Kanin i ett studentkollektiv som redan är befolkat av ungdomar som har fullt upp med sina egna liv.

Resultatet är dråpligt, kul och hjärtslitande sorgligt om hur mycket man kan ge av sig själv för att hjälpa någon annan. Författaren behandlar alla i boken med respekt, den blir därför aldrig banal eller sentimental trots att den behandlar svåra frågor som fördomsfulla attityder mot funktionshindrade, vikten av empati och människors lika värde. Det är en fin och rolig bok som jag verkligen gillar.

Låna Pucko, du med!

/Josefine

Bokcafé med Katarina Kuick

Igår var Katarina Kuick med på vårt bokcafé. Hon och Ylva Johansson fick ju Augustpris 2009 för boken Skriv om och om igen och den pratade vi om en del. Vi pratade också ganska mycket om Den första gång jag såg dig som Katarina har skrivit. Bland annat om hur man upplever de två olika personerna som berättar. Vem är tjej och vem är kille och hur snabbt märker man det? En del tyckte att man märkte det med en gång och andra tyckte det var neutralt. Tänker man direkt att det är en tjej/kille som kräks till exempel? På bokcafét var det bara tjejer den här gången och alla tänkte att det var en tjej så Natalie ringde upp en killkompis och citerade inledningen för att vi skulle få höra en killes åsikt. Han tänkte att det var en kille.


Planen var också att så många som möjligt skulle ha läst Aidan Chambers Dansa på min grav, som Katarina översatt, men det var bara två som orkade ta sig igenom den, kanske att de flesta tyckte att den hade åldrats och var lite trist. Eftersom Katarina jobbar som översättare också pratade vi en del om det. Många av deltagarna gillar att läsa originalet om det går och det är ju intressant att tänka på hur det påverkar upplevelsen man får. Sedan kom vi in på några olika favoritböcker och det är ju alltid kul att prata om. Andrea hade också bakat jättegoda kakor som vi mumsade på.

/Maria

Amalia tipsar!

Amalia, 15, har läst Lucas av Kevin Brooks. Så här skriver hon om den:

Han är helt klädd i grönt. Och det känns som om han tittar bara på henne. Senare fick hon veta av sin pappa att för honom kändes det som om hon tittade bara på honom. Lucas är bara märklig på det sättet.

En oförglömlig sommareftermiddag möter Caitlin Lucas. Han är en fantastisk, otrolig och makalös kille. Han är modig, ärlig, och fri. Allt som Caitlin vill vara. Som av en osynlig kraft dras hon till Lucas och han får henne att upptäcka och lägga märke till saker som hon bara drömt om innan. Och det får konsekvenser. När invånarna på den lilla ö som Caitlin bor på börjar vända sig emot Lucas måste hon göra det svåraste valet i sitt liv...

Innan jag börjar tänkte jag bara säga, jag läser alltid helst på originalspråk, alltså i detta fall engelska, så jag vet ju inte om översättningen är helt annorlunda, men jag tror säkert att boken fortfarande är minst lika bra på båda språken : ) (På biblioteket kan du låna boken på både svenska och engelska).

Nu så,

Låt mig bara WOW med stort WOW! Den här boken är så bra så att det nästan inte finns! Den har med sig allt , spänning, farfylldhet, rädsla, lugn, miljön, filosofi, action, en slags romantik, vänskap, sorg, ja precis allt!

Kevin Brooks skriver på ett sådant sätt så att man nästan svimmar! Han kan skriva precis allt och han bara levererar. Platsen han har valt för sin historia är fantastisk, utspelad på en liten ö någonstans i England, som har den där småstads-charmen som några av våra svenska skärgårdsöar har och naturen som gör det möjligt att helt precist känna känslan som skall förmedlas. Jag som har seglat runt mycket i Göteborgs skärgården, och även i Danmarks öhav med mina föräldrar känner mig som hemma på den lilla ön som beskrivs i boken, men även om du inte har gjort det spelar det ingen roll, för in kommer Brooks fantastiska beskrivningsförmåga och räddar hela boken. Den är så oerhört bra skriven så att det är inte sant! Och låt mig inte ens börja på karaktärerna. Igen säger jag WOW! Bokens hela byggsten är ju så klart titelkaraktären Lucas, denna märkliga pojke som man aldrig riktigt kan greppa, som kommer från ingenstans och trollbinder Caitlin med sina blå ögon som ändrar nyans och hela hans personlighet egentligen. Jag älskar det här när man inte riktigt vet, det är det absolut bästa sättet att skriva en bok på. Man vet inte vem han är, om han ens är mänsklig eller inte, och som han håller på med sina mystiska förespåelser kan man ju faktiskt inte hjälpa att undra. Helt fantastisk.

Och Caitlin. Jag kunde verkligen relatera till Caitlin. Inte till de situationer hon var i eller i de val hon var tvungen att göra, men de fanns flera ställen i boken då jag Aha-ade och tänkte, "precis så har jag känt mig" eller "ja, det är precis så jag tänker". Absolut genialiskt. Och att Kevin Brooks, som faktiskt är en man, skriver utifrån en tjejs perspektiv och gör det bortom-tvivel-trovärdigt måste ju visa på någon slags skicklighet ; ) alla andra karaktärer gör jobbet som bikaraktärer skall göra med glans och speciellt Caitlins pappa som har en av de bästa monologerna i hela boken (på sida 308).

Utan att avslöja för mycket kan jag säga att slutet var absolut fantastiskt. Hela boken var så bra att jag kom på mig själv med att hålla andan, rädd för att den skulle stjäla mitt andetag. Och jag erkänner, på ett visst ställe grät jag faktiskt rent av på grund av den rena orättvisa som utspelade sig och nämn inte ens några av Lucas och Caitlins sista dialoger för då börjar jag lipa igen. Så fantastiskt bra och den får dig verkligen att börja tänka över saker. Varför blir människor så blinda ibland? Är det så vi verkligen är? Hur kan det bli ett så stort kaos utav misstolkningar?

Jag läste ut den här boken på en dag och en halv. Och nu ser jag fram emot många fler förhoppningsvis och troligtvis lika bra böcker av Kevin Brooks.

Jag har hittat min nya favoritförfattare.

/Amalia

Emma tipsar!

Emma, 14 år, har läst en bok som hon vill tipsa om. Så här skriver hon:

Efter att ha läst Kallt som i graven av Robert Swindells så förstår jag hur utsatta de hemlösa är. Det är vidrigt att människor ser dem som om de vore mindre värda eller av en annan sort. Jag ska verkligen inte, precis som majoriteten av oss, vända bort huvudet när jag får se en tiggare på gatan.

Den handlar om Link, en 16-årig pojke som efter att hans mamma gift om sig med en man Link hatar, ensam rymmer hemifrån och hoppas på att starta ett nytt liv i storstaden London. Men det är svårare än vad han trodde. Till sist är han en av de illaluktande tiggare som trängs på Londons gator.

Och i mörkret väntar Shelter. En ondskefull man vars dröm är att ”städa upp” detta ”folkslag” från gatorna. Tillsammans med Ginger, en man som trots sina unga år redan kan allt om livet på gatan, upplever Link mycket. Men efter att Ginger spårlöst försvinner, träffar Link sin stora kärlek Gail och tillsammans konstaterar de att det är något lurt på gång.

Link är en väldigt målmedveten kille som verkligen kämpar för jobb, lägenhet och pengar. Trots att inte allt går som han vill, så fortsätter han ändå att försöka se saker från den ljusa sidan. Men även om han är målmedveten i tankarna så utstrålar han ibland en ynklig känsla och kan inte riktigt stå på sig i vissa situationer. Han liksom ångrar sig hela tiden att han inte var lite modigare.

När jag skulle läsa den här boken så tyckte jag inte att framsidan såg så lockande ut och såg då framför mig en seg och tråkig bok. Men när jag började läsa så riktigt sögs jag in i bokens dramatiska handling, om att vara hemlös. Jag tyckte det var riktigt intressant att läsa om hemlösa, för jag har inte riktigt funderat så mycket på dem innan.

Boken är skriven så att man huvudsakligen får följa Link som huvudperson, men det dyker också upp små avrapporteringar där man får läsa ur Shelters perspektiv. Ofta i de böcker jag har läst där man har fått en inblick i någon annans synvinkel, har jag upplevt att det förstör och att man på så vis kan lista ut hela slutet. Ibland har jag därför hoppat över de delarna. Men i den här boken har författaren lyckats bra med att hålla den rätta balansen och avrapporteringarna var därför spännande.

Boken i sin helhet var väldigt bra. Jag gillade spänningen och att det hände saker hela tiden. Dock var inte slutet så bra. Det kom så hastigt och var precis som om författaren bara snabbt och kortfattat skrivit klart resten av boken på ett kapitel. Jag skulle vilja att slutet, precis som i början av boken, var lite hemlighetsfullt där författaren bara avslöjade en liten bit i taget.

Detta är en spännande och intressant bok som är klassad som en ungdomsbok, men jag tycker att den även skulle vara intressant för vuxna då man lär sig väldigt mycket om hur en hemlös har det.

Låna den på biblioteket och läs den! Du kommer inte att ångra dig.

/Emma