Pojken i soffan är en bok av Sonya Hartnett som fick ALMA-priset förra året. Jag har tidigare skrivit om både Jag är djävulen och Skuggan av dem randiga vargen som kommit ut på svenska. Jag tyckte om dem båda två. Vissa delar av Pojken i soffan tyckte jag också riktigt mycket om. Till exempel för att språket kan vara väldigt oväntat och fantasifullt. Men ibland blev jag bara så irriterad. För det är verkligen stereotypt och förutsägbart med en tjej som sitter hemma och väntar medan killen drömmer sig bort vid havet, och att tjejen ser det som att hon har fångat in honom från det vilda och dessutom ber om ursäkt för det. Inte ens när de blir gravida bryr han sig särskilt mycket. Ändå beskrivs han som någon ouppnåelig och fantastiskt vacker.
Men det finns ändå saker som jag gillar. Maddy, som huvudpersonen heter, är oftast en stark ung kvinna som går sina egna vägar och vägrar låta sig tillintetgöras av moderns iskyla och faderns auktoritet. Sedan gillar jag också hur Hartnett väver ihop verkligheten med det som kanske inte är riktigt lika verkligt, i alla fall inte utanför någons huvud, hur det ger en sagoskimrande ton åt hela berättelsen. Så boken är ju ändå läsvärd (om man bortser från vissa saker). Läs den själv och se om du håller med! Den finns ju att låna på biblioteket.
/Maria
tisdag 16 december 2008
En annorlunda verklighet
Etiketter:
15-vuxen,
barn/unga som far illa,
ensamhet,
familj/syskon,
förr i tiden,
kärlek,
priser och pristagare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar