Lennie har drabbats av en sorg så stor att den nästan inte går att greppa. Hennes syster och bästa vän Bailey har dött. Hennes hjärta sa helt plötsligt stopp under en repetition av Romeo och Julia. Lennie bor med sin mormor som är konstnär och sin morbror Big som är en riktig kvinnotjusare med enorma mustascher och tordönsröst. Systrarnas mamma övergav dem när de var små, Bailey tre och Lennie bara ett, men de har varit en varm och kärleksfull familj ändå. Nu känns huset bara främmande och de som lever kvar kan inte prata med varandra.
Bailey har också lämnat kvar Toby som hon precis förlovat sig med, alldeles ensam och vilsen. Det är tillsammans med Toby som Lennie tycker att Bailey känns nära, trots att de inte haft så mycket gemensamt förut. Det har nästan varit så att Lennie kanske varit lite svartsjuk för att Bailey ägnat så mycket tid åt Toby, tid som hon förut ägnade Lennie. Och det är på grund av den där gemensamma sorgen, det stora svarta hålet, som saker händer mellan Lennie och Toby som absolut inte får hända. Sånt som bara är helt förbjudet.
Samtidigt börjar det en ny kille i Lennies orkestergrupp, Joe, som är en gud på gitarren. Och mitt i allt det sorgliga och destruktiva blir Lennie alldeles glittrande, fladdrande förälskad. Men går det verkligen att vara så där ljuvligt kär när man mår så dåligt? Är det ok att bli kär när ens syster precis har dött?
Jag tycker att Jandy Nelson lyckas balansera mellan de olika känslorna på ett bra sätt i den här boken, Himlen börjar här. Det blir aldrig sentimentalt utan känns logiskt det som händer. Det finns ju alltid en massa olika känslor som ska få plats inom en.
Låna boken på bibblan.
/Maria
Mia från Norge, Midori från Japan och Antoine från Frankrike är tre helt vanliga ungdomar med den ovanliga saken gemensam att de ska få åka till månen tillsammans. Det har ingen gjort på 40 år. De har alla tre vunnit i ett världsomfattande lotteri som miljoner ungdomar deltagit i. Ingen av de tre är egentligen så intresserade av månen, rymden eller astronomi utan drömmer kanske mer bara om att få komma bort från de liv som de lever just nu.
Vad ingen vet är den egentliga orsaken till att månen ska besökas igen. Att ungdomarna ska få följa med är bara ett svepskäl för att kunna samla in pengar åt NASA, som är USAs myndighet för rymdfart. De upptäckte nämligen en fruktansvärd hemlighet sist det var någon på månen. Nu måste de tillbaka för att ta itu med det.
Det som börjar som en ganska vanlig ungdomsroman om Mia, Midori och Antoine, om vänskap, skola och olycklig kärlek, utvecklas till en regelrätt skräckhistoria. En sak jag verkligen gillar med den här boken är att den är så oförutsägbar. Du kan omöjligt veta vad som väntar i nästa kapitel. Och när du läst kart boken tänker du: Herregud hur kunde det bli sådär, och så måste du läsa om slutet för att leta ledtrådar.
Darlah - 172 timmar på månen är skriven av Johan Harstad som fick norska Bragepriset 2008 just för den här boken (Bragepriset är ungefär som Augustpriset). Du kan så klart låna den på biblioteket.
/Maria
Alva är besatt av att minnas, efter varje löparrunda tvingar hon sig att rabbla upp alla hon mött, vad de hade på sig, var hon såg dem någonstans. Är det något hon inte minns straffar hon sig själv. Varför hon gör så reflekterar hon inte över men kanske har det att göra med det som hände när hon var tre, innan hon blev adopterad. Hon minns att någon håller i henne, knuffar ut henne ur ett hål och att hon ser stjärnhimlen för första gången i sitt liv. Försöker hon minnas längre tillbaka än så får hon panik och ångest.
Det dyker upp mystiska saker i Alvas omgivning, märkliga små nattfjärilar som bildar ordet ”minns” i sovrumstaket. Nästa gång är det lysmaskar som uppmanar till samma sak. Helt plötsligt dyker det också upp en kille som Alva dras till utan att hon kan hjälpa det. Han är lång och smidig, har en svart skinnrock och alldeles kolsvart hår och buskiga ögonbryn. Han heter Nide och när han tar i Alva blir hon alldeles knäsvag.
Joel går på Alvas skola och i två år har han beundrat henne på avstånd. Hon är det vackraste han sett, med sitt rosafärgade hår, ballerinakjolen, de randiga strumpbyxorna och conversen. Och hon verkar så stark, bryr sig inte om vad andra tycker och tänker. När han till slut vågar fråga henne om hon vill följa med och fika tackar hon faktiskt ja. Men när Joel sitter på caféet och ser henne komma på andra sidan gatan dyker Nide upp och får henne att följa med honom. Joel som tycker att Nide ser skum ut följer efter dem i smyg och på det sättet kommer det sig att han följer med dem ner i underjorden, till Underfors.
Det visar sig nämligen att Alva kommer från en helt annan plats, en plats där det finns troll, älvor, skogsrån och bäckahästar. Och där det finns en ondskefull varelse så stor och stark att den är en fara för hela världen. Det är en anmoder till Alva som för längesedan lyckats fängsla varelsen men nu riskerar den att slippa lös igen.
Maria Turtschaninoff som skrivit den här boken, Underfors, väver ihop klassiska sägner och sagor med den här trista verkligheten vi lever i på ett magiskt sätt. Det känns helt naturligt att det skulle kunna dyka upp en bergsfru och kasta en förtrollning på någon. Eller troll som kan förvända synen på dig.
Turtschaninoff har också skrivit De ännu inte valda som du kan läsa mer om här och Arra som också står på fantasyhyllan.
Låna Underfors på biblioteket.
/Maria
Lennie har drabbats av en sorg så stor att den nästan inte går att greppa. Hennes syster och bästa vän Bailey har dött. Hennes hjärta sa helt plötsligt stopp under en repetition av Romeo och Julia. Lennie bor med sin mormor som är konstnär och sin morbror Big som är en riktig kvinnotjusare med enorma mustascher och tordönsröst. Systrarnas mamma övergav dem när de var små, Bailey tre och Lennie bara ett, men de har varit en varm och kärleksfull familj ändå. Nu känns huset bara främmande och de som lever kvar kan inte prata med varandra. 
