Erica tipsar!

Erica, 16 år, vill tipsa om en bok! Såhär skriver hon:

Skulle du klara av att flytta 64,9 mil för att en av dina föräldrar får ett jättebra jobb där, långt, långt borta? Det klarar Agnes av. Hon går i ettan på gymnasiet och gillar det verkligen inte. Varje dag får hon nedvärderande blickar av tjejerna i klassen och hon står inte ut. Agnes bästa kompis, Lollo, flyttade till Gotland och nu har Agnes ingen. Hon vill inte längre vara den tjejen som absolut ingen lägger märke till. Så varför inte flytta från Stockholm till den betydligt mindre staden Umeå? Hon har inte längre någonting att förlora.
Agnes har fyra regler för sitt nya liv i Umeå, för nu ska hon gå från Stockholms-nollan till den helt normala unga tjejen i Umeå som har massor av vänner:
1: Var normal. Helt vanlig. Alldeles 100% normal.
2: Var öppen och utåtriktad och prata med alla. Ha inte förutfattade meningar. Var snäll och trevligt och glad och vanlig. Låtsas vara det i alla fall. Ta kontakt. Oavsett. VAR ÖPPEN!
3: Var inte speciell och jobbig och överduktig och frånstötande pluggig.
4: Ha normala kläder. Ha normalt smink. Ha normal stil. Säg normala saker. Gilla normala saker. Var bara precis normal i precis allt.

I grannhuset bor Adam som är både snygg och intressant. Han blir Agnes första vän i den nya världen. Han blir hennes väg in i hans umgängeskrets och Agnes får nya vänner. I deras klass, för ja, hon har så tur att de går i samma klass, går också Jacob. Mystiske Jacob som inte bryr sig om någon annan. Och han spelar i band. Det börjar med att Jacob bjuder in Agnes för att lyssna på dem, samtidigt som Agnes fått jobb på en snabbmatsrestaurang, och Agnes hjärta börjar slå fortare varje gång han är i närheten. Är hon kanske kär?
Samtidigt börjar Adam att snudda vid henne varje gång de ses, inte mycket, men märkbart. Och varför blir han så konstig när Agnes börjar prata om Jacob? Har han någonting emot det? Har Agnes verkligen lyckats med att bli intressant och normal?

Jag tycker att Johanna Lindbäck återigen träffar mitt i prick. Stilrent och skickligt skrivet och en nästan perfekt skildring av en ung kvinnas liv i dagens Sverige. Även jag som är nästan två år yngre än huvudpersonen känner igen mig i nästan allt; hur komplicerat kärleken är, hur man är så beroende av vänner runt omkring, och viljan att inte vara tråkig. Jag läste pärm till pärm på en eftermiddag, det gick verkligen inte att lägga undan boken. Den sög mig till sig varje gång jag försökte lägga ifrån mig den. Lindbäck är väldigt duktig på att berätta och beskriva vänskaps- och kärleksproblem som alltid har legat i centrum hos unga killar och tjejer. Hon har tidigare publicerat En liten chock 2007 och Min typ brorsa 2008. Tänk om det där är jag kom ut i augusti 2009 och är nästan ett måste-läsa för alla tjejer i åldern runt omkring huvudpersonens.

/Erica

Två om samma kille

Ingrid Olsson är så himla bra på att fånga känslor i sina böcker. Särskilt sådana som gör lite ont i magen. Linnea är tillbaka i Långt ifrån kär (vi mötte henne tidigare i Långt ifrån cool, där allt verkligen var så dåligt det bara kunde bli). Nu är hon och Vanessa bästa vänner igen och det funkar bra med klassen och bäst av allt!

Linnea har fått linser!

Nu behöver hon inte vara någon glasögonorm längre.

Det ska börja en ny kille i klassen, Vilmer, och Linnea och Vanessa fantiserar om hur underbar han kan vara. Men när han börjar, tycker de att han verkar vara lite töntig (han har glasögon och fluga). Och ändå, Linnea känner hur hon börjar tycka mer och mer om honom, sådär så att det pirrar i magen när hon tänker på honom. Men! Det verkar som att Vanessa känner likadant och så händer det som inte får hända, bästisarna blir kära i samma kille… och Vanessa frågar chans och får ja. Och det är så fruktansvärt hemskt, det gör så ont och Linnea är så ledsen.

Kan det någonsin bli bra igen?

Tur att mormor finns som verkligen förstår när det inte går att prata med bästisen längre. Och kanske, kanske skulle allt kunna ordna sig. (Fast kanske inte på det sätt som man tror.)

Låna på bibblan och läs.

/Maria

Ett uppdrag på liv och död

Äntligen är Wulf och Sunia tillbaka! Jag har verkligen sett fram emot del två i serien om Blodet: Eldbärare (det ska bli fyra). Men det är frustrerande när det går så lång tid mellan böckerna så att man hinner glömma av en hel del av det som hänt i förra boken (fast jag förstår ju förstås att det tar ett tag att skriva färdigt en hel bok).

I början av Eldbärare återgår Anders Björkelid, som författaren heter, till att berätta i vi-form som i början av Ondvinter. Detta skapar verkligen en speciell stämning. Tvillingarna Sunia och Wulf har vuxit upp med ett alldeles särskilt band mellan sig och oftast har de inte behövt uttrycka sig med ord för att den andre ska förstå vad som menas. Men i första boken försvann det här bandet på grund av olika omständigheter. När andra boken börjar har de tillbringat ett helt år inne i en så kallad årsring och kunnat läsa varandras tankar. När de kommer ut igen är bandet borta och de får reda på att Kylan som förstelnar och förondskar människors sinnen breder ut sig och det är bråttom för att den inte ska ta över hela landet. De får i uppdrag att bege sig till Funisburg för att tända en eld i fyren där, en fyr som varit tillbommad i många hundra år, för att på så sätt tillkalla hjälp. På sin väg stöter de på många svåra hinder. Förutom galgmännen som vi mötte i första boken så råkar de också på bitvargar, jättar alldeles förfrusna in till märg och ben, med storm omkring sig, oövervinnerliga verkar det som. Björkelid har lyckats med att bygga upp ett helt eget universum befolkat med märkliga varelser. Det känns som om man får del av något som egentligen är mycket större. Och namnen sedan! Bitvargar, galgmän, de sätter verkligen igång fantasin. Även Bösen dyker upp (djävulen alltså). Wulf och Sunia får lära sig att allt inte är vad det ser ut att vara.

Det händer så mycket mer i den här boken och det går ju förstås inte att skriva om allt så det bästa är helt enkelt att du läser den själv. Låna på bibblan!

/Maria

Om dödens svåra år, hemska läger och vänskap mitt i eländet

Kanske är du tvungen att läsa om ett ämne i skolan som du inte tycker är så intressant. Eller så har du ett specialintresse som du vill lära dig ännu mer om. Prova att läsa en berättelse om någon som levde under den tiden eller vad med om den händelse som du måste/vill lära dig mer om. Genom att du kan leva dig in i andra människors upplevelser, få höra deras röst när de berättar om hur de upplevde det, tänkte och kände kan göra ett till synes ointressant ämne väldigt spännande.

Jag tänkte tipsa om tre berättelser som handlar om andra världskriget, med tre olika röster som berättar. Den första berättelsen heter pojken i randig pyjamas och är en liten pärla till bok. Nioåriga Bruno berättar om när han och hans familj flyttar från Berlin till Auschwitz som var ett koncentrationsläger i Polen. Allting ses från Brunos synvinkel, hur konstigt och tråkigt han tycker allting är på det nya stället där hans familj bor i ett stort hus där det kryllar av män i uniformer och alla andra, som har randiga pyjamasar på sig, bor på andra sidan stängslet. Människorna där ser så trötta och smala ut där de hasar omkring. Efter en lång, lång tid på det nya stället bestämmer sig Bruno för att han inte står ut längre med att bara vara inne och inget ha att göra och han trotsar faderns order och ger sig ut för att leta efter något att hitta på. Efter att ha gått i över en timme längs med det oändliga stängslet ser han en liten prick som växer och blir större. Det är en liten pojke.

I den andra boken Sadako och de tusen papperstranorna är det en berättarröst som talar om Sadako och hennes familj. Sadako levde i Japan, hon växte upp i Hiroshima åren efter att det amerikanska flygvapnet fällt atombomben. Sadako älskar att springa, hon flyger fram. En dag när hon löptränar i skolan blir hon yr och faller. Läkarna konstaterar att Sadako lider av Leukemi – atombombssjukan. Av sin bästa kompis Chizuko får Sadako papper så att hon kan vika papperstranor. Enligt en japansk sägen blir den som kan vika tusen papperstranor frisk från sin sjukdom. Jag tycker att boken om Sadako säger mycket om krigets fasor. Alla krig får ju konsekvenser för flera generationer framåt.

Den tredje boken heter Boktjuven och är betydligt tjockare än de två andra berättelserna. I denna bok är det Döden som berättar. Döden hade mycket att göra under de åren då andra världskriget pågick och han fick upp ögonen för Liesel när hennes bror omkom och hon kom över dödgrävarens handbok. Samma dag blir Liesel lämnad av sin Mamma och flyttar till familjen Hubermann på Himmelstrasse. Döden fortsätter att följa Liesel och Liesel fortsätter att stjäla böcker. Boktjuven är en jättefin bok som gör att man förstår hur det måste ha varit att leva i Tyskland under kriget, hur hemskt det var för alla som inte tyckte om Adolf Hitler och för alla som var judar förstås. Om att göra motstånd fast man egentligen inte vågar.

Kom ihåg att fråga på biblioteket om berättelser i olika ämnen, det är ett roligt sätt att lära sig mer om världen och människorna som befolkar den. Följ gärna Liesel, Bruno och Sadakos öden genom att låna böckerna på biblioteket!

/Josefine

Är det värt att dö för något man tror på?

Elisabeth Dyer är katolik och det i en tid då katolikerna i England förföljdes som mest intensivt och grymt av protestanterna. Det gör att hela hennes familj betraktas med stor misstänksamhet. Hennes far är ute på resor och hennes bror är borta och studerar så Elisabeth bor ensam med sin mamma och lillasyster. Hon har blivit anställd av lady Catherine, för att underhålla henne på dagarna. Helt plötsligt dyker hennes bror upp tillsammans med en katolsk präst, vilket gör att hela familjen hamnar i livsfara. Särskilt när Kit Merrivale dyker upp, en grym man som letar efter den förrymde prästen på uppdrag av hovet.

Samtidigt möter Elisabeth en flicka i skogen, en flicka som har långt, tovigt hår och är alldeles grön i skinnet. Hon heter Isabella och har levt i en skuggvärld i 300 år. Hon försvann när hennes mor anklagades för att vara häxa och brändes på bål. Ett starkt band växer fram mellan Elisabeth och Isabella eftersom de båda två vet hur det är att leva som utstött. Men kan Isabella hjälpa till när Kit Merrivale drar åt snaran kring familjen Dyer?

Det låter kanske lite konstigt att det helt plötsligt blir övernaturliga inslag i den här berättelsen som heter I häxjaktens skugga. Men jag tycker nog att det funkar ganska bra ändå. Boken är skriven av Sarah Singleton som också har skrivit Damen under isen och Den förlorade liljan.

Den här boken kan du så klart låna på biblioteket.

/Maria

Vi firar nya barn- och ungdomsbiblioteket!

Idag 23/4 2010 kl 10.30 har vi invigning av det omgjorda barn- och ungdomsbiblioteket! Vi firar tillsammans med en femteklass och en gymnasieklass. Dem har vi jobbat med i ett projekt som pågått ganska länge men som nu är färdigt. Vi som jobbar på biblioteket ville gärna veta vad barnen och ungdomarna själva saknade i biblioteket och så försökte vi ta vara på deras önskemål, som skulle vara möjliga att genomföra. Vi har också samarbetat med en arkitekt som heter Stefan Petersson. Exempel på vad vi gjort är fler mysiga platser att hänga på, gjort det lättare att hitta med tydligare skyltning och vi har jobbat en del med färg också.

Kom gärna in och titta själva!

Konsten att säga nej och vråla JAAA

Ikväll kommer Emma Hamberg till Fyren för att prata om tonår, kärlek och sex. Kl 18 är det en öppen föreläsning på Kulturtorget. Hon kallar föreläsning Konsten att säga nej och vråla JAAA (mycket bra namn, eller hur?).

Emma Hamberg har skrivit böcker för både barn, ungdomar och vuxna. För ungdomar har hon skrivit Linas kvällsbok 1 & 2 (som ju blivit film) och Kärlek & 6 : från pirr till petting. Hon har också tecknat serien Singel i stan som fanns i Veckorevyn under många år.

/Maria

Är du en Läsare av Slumpens bok?

Hanna har det jobbigt, hennes Mamma är psykiskt sjuk och kan inte riktigt ta hand om henne. Vem hennes Pappa är vet hon inte, Mamma pratar mest med Stjärnfolket och så stryker hon. Allt annat får Hanna göra. Allt det tråkiga ansvaret som annars är de vuxnas specialitet. Nu är snart pengarna slut och Hanna börjar få panik.

Men så får hon en bok i handen och mystiska saker börjar hända. Det är en konstig bok, Slumpens bok. Varje mening som Hanna läser, inträffar strax efteråt och så är det visst bara Hanna som kan läsa den. Boken för också med sig att Hanna träffar viktiga vuxna som vill hjälpa och skydda Hanna och hennes Mamma, men också människor som skulle göra precis vad som helst för att komma åt Slumpens bok.

Åsa Lind som har skrivit de underbara böckerna om Sandvargen har nu skrivit en bok som riktar sig till lite äldre barn. Det är en bok fylld av viktiga tankar och precis som i Sandvargen tar Åsa Lind verkligen läsaren på allvar. En av de viktigaste tankarna som boken vill förmedla är att alla barn och ungdomar har rätt att känna sig trygga och ha vuxna omkring sig som ser till att det är så. Slumpens bok är en spännande bok som kittlar fanatsin samtidigt som den tröstar den som är ledsen.

Låna gärna Slumpens bok på biblioteket och se efter om också du kan läsa den. Där finns också alla böckerna om Sandvargen.

/Josefine

Boktips, filmer och slut

Förra veckan hade vi bokcafé och det var många som inte kunde komma men vi som var där hade trevligt ändå. Dessutom fick vi en ny medlem, Dina. Kul! Vi pratade om massor med böcker men egentligen kanske det inte var så många nya tips eftersom de flesta hade läst nästan alla böcker vi pratade om. Några av böckerna som det tipsades om var Simon & Sophie och Liv & Lovisa och Ett nytt liv på köpet av Emma Granholm, många böcker av Kate Cann, t ex serien om Rich, Dyk i-serien och den spännande Hon släpper dig aldrig, sedan pratade vi också en del om Vad skulle du ha valt? av Annika Thor som är rätt tänkvärd.

Vi pratade också ganska mycket om böcker jämfört med filmatiseringar. De exempel som kom upp var Millennium-serien av Steig Larsson, Harry Potter, Liftarens guide till galaxen (som för övrigt Eoin Colfer skrivit en egen fortsättning på, för att fira att det är 30 år sedan de kom), Twilight (så klart!) och Linas kvällsbok. De flesta tycker att böckerna brukar vara bäst, eftersom det så ofta tas bort så mycket av handlingen i filmen. Och att personerna blir så annorlunda mot vad man själv har föreställt sig.

Vi pratade också en del om vilken typ av slut som är bäst i en bok. Ett öppet där man måste fantisera ihop själv vad som händer eller ett där allt ”förklaras”. Vi kom fram till att det beror lite på vad det är för berättelse förstås.

Klicka på böckernas namn för att se om de finns på biblioteket.

/Maria