Kära Edda av Elen Fossheim Betanzo är en ganska tunn bok om att våga bli förälskad. När norska Edda var så där 6 år, hittade hon en låda på vinden hemma hos morfar och mormor. I lådan fanns en bunt brev.
Eftersom Edda inte kunde läsa, frågade hon mormor, som också heter Edda, vad det var för några brev. Det sätt som mormodern reagerade på, gav Edda en svår chock. Mormodern fick nämligen hjärtinfarkt och dog. Ingen i familjen har någonsin anklagat Edda för saken. Men hon vet, vad hon vet. Hon visade mormor breven och mormor dog. Orsak och verkan.
Senare, när Edda kunde läsa tog hon hand om breven, som ingen
verkade bry sig om. Hon har nu, när hon går på gymnasiet, läst breven
så ofta att hon kan dem utantill. Det är en samling kärleksbrev. Det speciella med dessa kärleksbrev, är att de skrevs av flera
olika män, till en redan gift kvinna.
Edda pratar inte om det hon känner till. Hur berättar man för sin mamma att hennes mamma verkade ha kärleksförhållanden med många fler än morfadern. Han lever fortfarande, gammal, trött och lite bitter.
En reaktion på den kunskap Edda har, är hennes ovilja att binda sig och förälska sig i någon. Hon kan inte förstå bästa kompisens strul med sin kille, en slarver som är otrogen till höger och vänster. Edda blir på en fest ihop med en något äldre kille, student från Island. Men hon vill inte engagera sig för mycket. Flera gånger påpekar hon, att hon inte vill komma ihåg vad han heter. Sex går an, men inte känslor. Men att leva så går inte i längden, utan att det blir problem.
Låna boken på biblioteket.
/Sofi-Charlott
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar