Emma, 14 år, har läst en bok som hon vill tipsa om. Så här skriver hon:
Efter att ha läst Kallt som i graven av Robert Swindells så förstår jag hur utsatta de hemlösa är. Det är vidrigt att människor ser dem som om de vore mindre värda eller av en annan sort. Jag ska verkligen inte, precis som majoriteten av oss, vända bort huvudet när jag får se en tiggare på gatan.
Den handlar om Link, en 16-årig pojke som efter att hans mamma gift om sig med en man Link hatar, ensam rymmer hemifrån och hoppas på att starta ett nytt liv i storstaden London. Men det är svårare än vad han trodde. Till sist är han en av de illaluktande tiggare som trängs på Londons gator.
Och i mörkret väntar Shelter. En ondskefull man vars dröm är att ”städa upp” detta ”folkslag” från gatorna. Tillsammans med Ginger, en man som trots sina unga år redan kan allt om livet på gatan, upplever Link mycket. Men efter att Ginger spårlöst försvinner, träffar Link sin stora kärlek Gail och tillsammans konstaterar de att det är något lurt på gång.
Link är en väldigt målmedveten kille som verkligen kämpar för jobb, lägenhet och pengar. Trots att inte allt går som han vill, så fortsätter han ändå att försöka se saker från den ljusa sidan. Men även om han är målmedveten i tankarna så utstrålar han ibland en ynklig känsla och kan inte riktigt stå på sig i vissa situationer. Han liksom ångrar sig hela tiden att han inte var lite modigare.
När jag skulle läsa den här boken så tyckte jag inte att framsidan såg så lockande ut och såg då framför mig en seg och tråkig bok. Men när jag började läsa så riktigt sögs jag in i bokens dramatiska handling, om att vara hemlös. Jag tyckte det var riktigt intressant att läsa om hemlösa, för jag har inte riktigt funderat så mycket på dem innan.
Boken är skriven så att man huvudsakligen får följa Link som huvudperson, men det dyker också upp små avrapporteringar där man får läsa ur Shelters perspektiv. Ofta i de böcker jag har läst där man har fått en inblick i någon annans synvinkel, har jag upplevt att det förstör och att man på så vis kan lista ut hela slutet. Ibland har jag därför hoppat över de delarna. Men i den här boken har författaren lyckats bra med att hålla den rätta balansen och avrapporteringarna var därför spännande.
Boken i sin helhet var väldigt bra. Jag gillade spänningen och att det hände saker hela tiden. Dock var inte slutet så bra. Det kom så hastigt och var precis som om författaren bara snabbt och kortfattat skrivit klart resten av boken på ett kapitel. Jag skulle vilja att slutet, precis som i början av boken, var lite hemlighetsfullt där författaren bara avslöjade en liten bit i taget.
Detta är en spännande och intressant bok som är klassad som en ungdomsbok, men jag tycker att den även skulle vara intressant för vuxna då man lär sig väldigt mycket om hur en hemlös har det.
Låna den på biblioteket och läs den! Du kommer inte att ångra dig.
/Emma
Igår var Katarina Kuick med på vårt bokcafé. Hon och Ylva Johansson fick ju Augustpris 2009 för boken Skriv om och om igen och den pratade vi om en del. Vi pratade också ganska mycket om Den första gång jag såg dig som Katarina har skrivit. Bland annat om hur man upplever de två olika personerna som berättar. Vem är tjej och vem är kille och hur snabbt märker man det? En del tyckte att man märkte det med en gång och andra tyckte det var neutralt. Tänker man direkt att det är en tjej/kille som kräks till exempel? På bokcafét var det bara tjejer den här gången och alla tänkte att det var en tjej så Natalie ringde upp en killkompis och citerade inledningen för att vi skulle få höra en killes åsikt. Han tänkte att det var en kille.
