Erica tipsar!

Erica, 16 år, har läst en bok hon vill tips om. Så här skriver hon:

På första sidan slängs jag in i en bitande prolog, en förhandstitt i Marthas liv. Martha är två stycken, en som är full av hat på insidan och en kaxig rädd tonåring som precis har kommit in på dansprogrammet på gymnasiet på utsidan. Den här tjejen, av grekiskt påbrå, är inte liten. Hon är tjock och har inte fört ett riktigt samtal med någon jämnårig sedan hon var åtta år. Som liten kallades hon Martha the Whale. Det säger allt om hennes barndom, full av mobbning.

Hatet börjar härja i Martha när den Skandinaviska drömmen Solveig kliver in i pappa Mikis liv. Solveig är smått pedantisk och knuffar Martha ut ur Mikis liv. Snart dukas det inte fram tre tallrikar till middagen; Martha föredrar att äta på rummet framför att sitta och vara trevlig mot Solveig som hon helst vill spy på.

För att gå mot allt och alla söker hon till dansprogrammet och kommer in för att, ja, hon har tillräckligt mycket poäng. Martha driver med alla lärare, förolämpar dem rakt upp i ansiktet utan någon nåd. I samma klass som Martha hamnar Adde. Adde är kort och uppkäftig.
De två, det udda paret, börjar umgås och kastar smutsord på alla som går förbi. Martha berättar om Solveig och efter ett tag berättar Adde att han har en plan för att få Solveig att försvinna. Innan Martha vet ordet av har hon trasslat in sig i så många trådar att hon inte kommer loss utan smärta och sår.

På baksidesetiketten står det ”… en gastkramande psykologisk thriller som inte lämnar någon oberörd”. Jag håller inte riktigt med. Gastkramande upplevde jag den inte som, mera obehaglig. Jag har aldrig haft så många blandade känslor om en bok, och speciellt inte så starka! Stundvis har jag varit lika arg som huvudpersonen, sedan har jag varit förtvivlad för hur hon trasslar in sig i oreda. Boken var inte spännande, men väldigt gripande. De händelser som var drastiska var beskrivna i motsatsen, helt nonchalant. Det är en personlig touch som jag uppskattar i just den här boken. Hade det hade varit mer spektakulärt hade det blivit för mycket av allt.

Trots obehag har jag inte kunnat lägga ifrån mig boken, jag längtade till sista sidan för att få veta hur hon klarar sig ur sin egen röra. Till mitt förtret är slutet inte lika ”hårt” som jag förväntat mig, utan är väldigt anpassad för unga tonåringar som inte är riktigt redo för ”femtonårsgränsböcker” med våld. Trots det har boken om Martha förtjänat en plats på hedershyllan. Ens syn på vänner och familj får en liten tankeställare. Värd alla sina 194 sidor.

Den här boken kan du låna på biblioteket.

/Erica