Årets första bokcafé

Igår hade vi årets första bokcafé. Vi pratade om en massa böcker men vi pratade också ganska mycket om skolan och om olika klassrumsituationer och en hel del om Tusen gånger starkare som en del har läst och en del sett. Och hur det fortfarande kan vara så himla ojämställt fastän det är år 2011. Det som är bra med Tusen gånger starkare är att den så tydligt visar på det som är fel, fast några stör sig på Signe (som är den som kommer till klassen och tydliggör allt) och att hon är övermänsklig på något sätt. Det känns inte helt realistiskt, det hon gör.

Annars tipsade Nathalie om Var är Alaska? av John Green (som du kan läsa mer om här), Genom dina ögon av Stephenie Meyer (som Andrea skrivit om här), Elsas mode av Sofi Fahrman, som inte alls var så tråkig och tjejig som man först kan tro och Tretton skäl varför av Jay Asher (som du kan läsa om här) som Ulrika också harläst.

Ulrika tipsade om Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld som Dina också läst (läs mer om den här).








Dina tipsade om Prins Charles känsla av Liv Strömqvist som ju är fantastiskt bra, hon tycker att den ger en annan bild av relationen mellan kvinnor och män och att den sätter in detta i ett tydligt sammanhang. En del i boken handlar bland annat om kvinnosynen i olika tv-serier, t ex Seinfeld, och hur man verkligen ser den serien med nya ögon efter att ha läst boken. Dina tipsade också om Mycket mer än så av Sarah Dessen (som du kan läsa mer om här) och vi pratade en del om mastodontboken Det här är allt av Aidan Chambers som både Dina och Erica håller på att läsa. Det är som att följa en totalt ointressant persons liv och det är det som gör den så bra.

Erica pratade en del om Vad hatet gör kan ingen fatta av Marie-Chantal Long (som hon skrivit om här) och läste upp inledningen, som var rätt så stark. Hon tipsade också om En lat jävels guide till MVG i alla ämnen av Douglas Berglund. Den verkar ge många bra tips. Till exempel hur man kan verka mer professionell ( använd lite mer svåra ord, som onekligen och excentrisk). Erica hade också ett varningstips, Exodus av Julie Bertagna som mest bara var konstig och bisarr.

Daniel tipsade om Darlah - 172 timmar på månen av Johan Harstad som han gillade mycket för att den är så mycket mer än vad man tror när man börjar läsa den.












Klicka på bokens namn för att se om den finns inne på biblioteket.

Erica tipsar!

Erica, 16 år, har läst en bok hon vill tips om. Så här skriver hon:

På första sidan slängs jag in i en bitande prolog, en förhandstitt i Marthas liv. Martha är två stycken, en som är full av hat på insidan och en kaxig rädd tonåring som precis har kommit in på dansprogrammet på gymnasiet på utsidan. Den här tjejen, av grekiskt påbrå, är inte liten. Hon är tjock och har inte fört ett riktigt samtal med någon jämnårig sedan hon var åtta år. Som liten kallades hon Martha the Whale. Det säger allt om hennes barndom, full av mobbning.

Hatet börjar härja i Martha när den Skandinaviska drömmen Solveig kliver in i pappa Mikis liv. Solveig är smått pedantisk och knuffar Martha ut ur Mikis liv. Snart dukas det inte fram tre tallrikar till middagen; Martha föredrar att äta på rummet framför att sitta och vara trevlig mot Solveig som hon helst vill spy på.

För att gå mot allt och alla söker hon till dansprogrammet och kommer in för att, ja, hon har tillräckligt mycket poäng. Martha driver med alla lärare, förolämpar dem rakt upp i ansiktet utan någon nåd. I samma klass som Martha hamnar Adde. Adde är kort och uppkäftig.
De två, det udda paret, börjar umgås och kastar smutsord på alla som går förbi. Martha berättar om Solveig och efter ett tag berättar Adde att han har en plan för att få Solveig att försvinna. Innan Martha vet ordet av har hon trasslat in sig i så många trådar att hon inte kommer loss utan smärta och sår.

På baksidesetiketten står det ”… en gastkramande psykologisk thriller som inte lämnar någon oberörd”. Jag håller inte riktigt med. Gastkramande upplevde jag den inte som, mera obehaglig. Jag har aldrig haft så många blandade känslor om en bok, och speciellt inte så starka! Stundvis har jag varit lika arg som huvudpersonen, sedan har jag varit förtvivlad för hur hon trasslar in sig i oreda. Boken var inte spännande, men väldigt gripande. De händelser som var drastiska var beskrivna i motsatsen, helt nonchalant. Det är en personlig touch som jag uppskattar i just den här boken. Hade det hade varit mer spektakulärt hade det blivit för mycket av allt.

Trots obehag har jag inte kunnat lägga ifrån mig boken, jag längtade till sista sidan för att få veta hur hon klarar sig ur sin egen röra. Till mitt förtret är slutet inte lika ”hårt” som jag förväntat mig, utan är väldigt anpassad för unga tonåringar som inte är riktigt redo för ”femtonårsgränsböcker” med våld. Trots det har boken om Martha förtjänat en plats på hedershyllan. Ens syn på vänner och familj får en liten tankeställare. Värd alla sina 194 sidor.

Den här boken kan du låna på biblioteket.

/Erica

Torsdagsbarn

En ny bok av Sonya Hartnett har kommit på svenska. 2008 fick Hartnett Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA-priset, som är ett mycket fint pris.

Torsdagsbarn heter den här boken och den handlar om Harper som bor med sin familj på landsbygden i Australien. Det är 30-tal och misären är total. Den enda inkomstkällan familjen har är de kaniner fadern fångar och säljer skinnet från. Livet är så svårt att man knappt tror det är sant. Men så var det nog under depressionens årtionde. Det är Harper som berättar om livet och vad som händer, mycket handlar om hennes lillebror Tin. Tin vars utväg ur eländet blir att bokstavligen gräva sig ner i jorden. Ett helt labyrintsystem växer fram medan han långsamt förvildas mer och mer, nästan till ett djur förvandlas han.

Under tiden växer Harper upp med sina andra syskon, och registrerar sin omgivning. Vad som händer med människorna. Hennes äldre bror vars allra högsta önskan är tjäna ihop pengar till en egen häst. Systern som tvingas ta plats hos traktens godsägartyrann.

Det här är en ganska annorlunda bok med ett intensivt språk. Kanske något för dig som är van vid lite mer motstånd, som inte vill ha det så lättsmält. Länge stannar känslan av Torsdagsbarn kvar, Hartnett skriver så att man verkligen känner det som att det är genom Harper vi får uppleva allt. Det blir väldigt påtagligt. Nästan så att man kan känna den torra vinden i ansiktet och den spruckna jorden under fötterna.

Du kan låna Torsdagsbarn på biblioteket.

/Maria