
Den börjar ganska så dramatiskt med att Maja sågar av sig toppen på tummen under en lektion. Jag som har det ganska svårt med trasiga kroppsdelar får erkänna att jag var tvungen att skumma lite där för det beskrivs ganska ingående. Man kan ju tycka att såga av sig tummen är nog så jobbigt men det är inte det enda som händer, när Maja åker till Norrköping över helgen så är hennes mamma inte där och möter henne. Hon som alltid är där! Och inte heller har hon svarat på Majas meddelanden om den avsågade tummen heller. Det är något som är fel. Maja stannar ändå i Norrköping över helgen, utan att berätta för sin pappa. På grund av olika saker (förmågan att råka skada sig) hamnar hon på en fest i grannhuset där hon träffar en kille som kallar sig för Justin. Han är fin i sina rosa byxor och sitt röda hår. Mitt i allt kaos blir han något slags punkt som Majas tankar cirkulerar kring. Och det som sedan händer mellan dem känns så naturligt även om omständigheterna kanske är osannolika.
Jag tycker verkligen om Jägerfelds sätt att skriva, det får mig att bry mig om personerna och vilja att allt ska gå bra för dem och jag fortsätter att tänka på dem efter det att boken tagit slut. Det är ju inte alltid det är så. Jägerfeld har skrivit en bok innan, Hål i huvudet, jag hoppas verkligen att hon kommer att skriva många, många fler.
Låna Här ligger jag och blöder på biblioteket, eller Hål i huvudet.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar