torsdag 17 december 2009

Julavslutning med Bokslukarna

Igår hade vi det sista bokcaféet för det här året. Det var mysigt men alla var lite trötta. Det har varit mycket i skolorna så här i slutet på terminen. Vi åt en massa gott ändå, lussebullar, pepparkakor, clementiner och goda chokladmuffins som några av tjejerna hade bakat. Vi bestämde i alla fall att alla ska läsa samma bok till nästa gång, eller böcker rättare sagt, det blir två. Nästa gång kommer nämligen Katarina Kuick och besöker oss!

Det ska bli mycket kul, hon fick ju nyligen Augustpriset för Skriv om och om igen, som hon skrivit tillsammans med Ylva Karlsson (och Sara Lundberg och Lilian Bäckman som har illustrerat och formgivit). Den är jättebra, fast mer om den en annan gång. Böckerna vi ska läsa är
Den första gång jag såg dig som Katarina har skrivit och
Dansa på min grav av Aidan Chambers som hon har översatt. Katarina är en expert på det här med boksamtal så det ska bli jättekul att se vad som händer på nästa café.

Sedan tipsade vi varandra om lite andra böcker, bland annat Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck, Mästaren och dödens tavla av Henry Porter, Självklart! Inte? av Lisa Haglund och Anders Persson, Miraklet i Anderna : mina sjuttiotvå dagar i bergen och den långa färden hem av Nando Parrado och Aldrig som de andra av Peter Arrhenius.
/Maria

2 kommentarer:

Anonym sa...

En av Katarina Kuicks allra bästa ungdomsböcker är "Den första gång jag såg dig".
Hoppas ni har MÅNGA ex av den på biblioteket!
Nästan ingen av de böcker som jag brukar berätta om när jag bokpratar tillsammans med tonåringar blir så populär som den.
- För att den handlar om viktiga saker, till exempel kärlek
- För att den är så härligt och skickligt berättad
- För att man måste diskutera den med andra efter det att man har läst den
- För att den väcker känslor
- För att den är extremt lättläst
- För att den är så kul att dramatisera (På en skola där jag hälsade på så läste alla killar "hans" repliker och alla tjejer läste "hennes" repliker.)

lena kjersén edman

Fyrväktarna sa...

Ja visst är den bra!
Det ska bli så spännande att få diskuterade den tillsammans med Katarina själv när hon kommer hit nästa vecka. Vad kul det låter att dramatisera den på det sätt ni gjort. Vilket bra tips!

/Maria