Han är helt klädd i grönt. Och det känns som om han tittar bara på henne. Senare fick hon veta av sin pappa att för honom kändes det som om hon tittade bara på honom. Lucas är bara märklig på det sättet.
En oförglömlig sommareftermiddag möter Caitlin Lucas. Han är en fantastisk, otrolig och makalös kille. Han är modig, ärlig, och fri. Allt som Caitlin vill vara. Som av en osynlig kraft dras hon till Lucas och han får henne att upptäcka och lägga märke till saker som hon bara drömt om innan. Och det får konsekvenser. När invånarna på den lilla ö som Caitlin bor på börjar vända sig emot Lucas måste hon göra det svåraste valet i sitt liv...
Innan jag börjar tänkte jag bara säga, jag läser alltid helst på originalspråk, alltså i detta fall engelska, så jag vet ju inte om översättningen är helt annorlunda, men jag tror säkert att boken fortfarande är minst lika bra på båda språken : ) (På biblioteket kan du låna boken på både svenska och engelska).
Nu så, Låt mig bara WOW med stort WOW! Den här boken är så bra så att det nästan inte finns! Den har med sig allt , spänning, farfylldhet, rädsla, lugn, miljön, filosofi, action, en slags romantik, vänskap, sorg, ja precis allt!
Kevin Brooks skriver på ett sådant sätt så att man nästan svimmar! Han kan skriva precis allt och han bara levererar. Platsen han har valt för sin historia är fantastisk, utspelad på en liten ö någonstans i England, som har den där småstads-charmen som några av våra svenska skärgårdsöar har och naturen som gör det möjligt att helt precist känna känslan som skall förmedlas. Jag som har seglat runt mycket i Göteborgs skärgården, och även i Danmarks öhav med mina föräldrar känner mig som hemma på den lilla ön som beskrivs i boken, men även om du inte har gjort det spelar det ingen roll, för in kommer Brooks fantastiska beskrivningsförmåga och räddar hela boken. Den är så oerhört bra skriven så att det är inte sant! Och låt mig inte ens börja på karaktärerna. Igen säger jag WOW! Bokens hela byggsten är ju så klart titelkaraktären Lucas, denna märkliga pojke som man aldrig riktigt kan greppa, som kommer från ingenstans och trollbinder Caitlin med sina blå ögon som ändrar nyans och hela hans personlighet egentligen. Jag älskar det här när man inte riktigt vet, det är det absolut bästa sättet att skriva en bok på. Man vet inte vem han är, om han ens är mänsklig eller inte, och som han håller på med sina mystiska förespåelser kan man ju faktiskt inte hjälpa att undra. Helt fantastisk.
Och Caitlin. Jag kunde verkligen relatera till Caitlin. Inte till de situationer hon var i eller i de val hon var tvungen att göra, men de fanns flera ställen i boken då jag Aha-ade och tänkte, "precis så har jag känt mig" eller "ja, det är precis så jag tänker". Absolut genialiskt. Och att Kevin Brooks, som faktiskt är en man, skriver utifrån en tjejs perspektiv och gör det bortom-tvivel-trovärdigt måste ju visa på någon slags skicklighet ; ) alla andra karaktärer gör jobbet som bikaraktärer skall göra med glans och speciellt Caitlins pappa som har en av de bästa monologerna i hela boken (på sida 308).
Utan att avslöja för mycket kan jag säga att slutet var absolut fantastiskt. Hela boken var så bra att jag kom på mig själv med att hålla andan, rädd för att den skulle stjäla mitt andetag. Och jag erkänner, på ett visst ställe grät jag faktiskt rent av på grund av den rena orättvisa som utspelade sig och nämn inte ens några av Lucas och Caitlins sista dialoger för då börjar jag lipa igen. Så fantastiskt bra och den får dig verkligen att börja tänka över saker. Varför blir människor så blinda ibland? Är det så vi verkligen är? Hur kan det bli ett så stort kaos utav misstolkningar?
Jag läste ut den här boken på en dag och en halv. Och nu ser jag fram emot många fler förhoppningsvis och troligtvis lika bra böcker av Kevin Brooks.
Jag har hittat min nya favoritförfattare.
/Amalia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar