En gång

Gabe, Al och Bram är väldigt goda vänner trots att de är så olika. Kanske på grund av, som de uttrycker det själva, att de är fulla med skit. Det som främst binder dem samman är de mytomspunna fester de ordnar tillsammans, som alla vill vara bjudna till. Festerna är alltid hemma hos någon vars familj är bortrest. De kommer dit, fotar allting, städar undan, ordnar världens röjarfest och ställer sedan tillbaka allt på sin plats enligt fotografierna. Och ännu har de inte åkt fast. Gabe, som är den ”snygge”, har på sin lott att ordna många tjejer till festerna vilket aldrig är något problem. Även om han är ganska trött på den stereotypa bild alla har av honom är det bekvämt att gömma sig i den. Men på en fest träffar han Helen som har en förmåga att se bakom masken. De är med varandra hela kvällen och natten. Efteråt blir Gabe rädd och vill inte träffa Helen något mer. Vad han inte vet är det verkliga orsaken till att hon vill träffa honom igen.

Det är inte mycket text i En gång, vid en första anblick ser det nästan ut som en liten dikt på varje sida. På något sätt lyckas Margaret Wild fånga ögonblicken och känslorna på pricken, trots de få orden. Berättelsen om Gabe, Helen och de andra blir mycket större än vad den ser ut att vara vid första anblicken.

Den här boken kan du låna på bibblan.

/Maria