
Så Bara inte du är som Bredows romaner brukar vara. Uppslukande. Suktande. Här är det bästa vännens pojkvän det suktas efter. Adrian. Huvudpersonen Emma flyttar till egen lägenhet, håller fester, dricker thé med vänner. Det är lite bli-vuxen-pröva-vingarnatema i boken. Lite mindre tonår, mer ung-vuxenliv. Det är ett ganska vanligt vardagligt liv och jag gillar det för att det då är ännu lättare att identifiera sig.
Och visst vill jag när jag läser boken att de, Emma och Adrian, ska få ihop det. Jag vill verkligen att de ska bli ihop för det brukar jag alltid vilja. Men varför skulle de få det när han är inne i någonting annat? Ibland är Bredow så mycket mer inställd på tvåsamheten än jag. Ibland tänker jag att alla kan väl få göra lite som dom har lust. Vara med vem de vill. Jag väntar på en bredowroman som ifrågasätter: en kille+en tjej=ett par=drömmen.
Men Bara inte du handlar också om en bästa-vänskap mellan Emma och Markus som kanske lite grann är behållningen i boken. Så avundsvärd och enkel är den vänskapen. Så nära kärlek. Så mycket självklarare än den mellan Emma och Adrian.
Boken finns på biblioteket förstås.
/Ulrika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar