Om dödens svåra år, hemska läger och vänskap mitt i eländet

Kanske är du tvungen att läsa om ett ämne i skolan som du inte tycker är så intressant. Eller så har du ett specialintresse som du vill lära dig ännu mer om. Prova att läsa en berättelse om någon som levde under den tiden eller vad med om den händelse som du måste/vill lära dig mer om. Genom att du kan leva dig in i andra människors upplevelser, få höra deras röst när de berättar om hur de upplevde det, tänkte och kände kan göra ett till synes ointressant ämne väldigt spännande.

Jag tänkte tipsa om tre berättelser som handlar om andra världskriget, med tre olika röster som berättar. Den första berättelsen heter pojken i randig pyjamas och är en liten pärla till bok. Nioåriga Bruno berättar om när han och hans familj flyttar från Berlin till Auschwitz som var ett koncentrationsläger i Polen. Allting ses från Brunos synvinkel, hur konstigt och tråkigt han tycker allting är på det nya stället där hans familj bor i ett stort hus där det kryllar av män i uniformer och alla andra, som har randiga pyjamasar på sig, bor på andra sidan stängslet. Människorna där ser så trötta och smala ut där de hasar omkring. Efter en lång, lång tid på det nya stället bestämmer sig Bruno för att han inte står ut längre med att bara vara inne och inget ha att göra och han trotsar faderns order och ger sig ut för att leta efter något att hitta på. Efter att ha gått i över en timme längs med det oändliga stängslet ser han en liten prick som växer och blir större. Det är en liten pojke.

I den andra boken Sadako och de tusen papperstranorna är det en berättarröst som talar om Sadako och hennes familj. Sadako levde i Japan, hon växte upp i Hiroshima åren efter att det amerikanska flygvapnet fällt atombomben. Sadako älskar att springa, hon flyger fram. En dag när hon löptränar i skolan blir hon yr och faller. Läkarna konstaterar att Sadako lider av Leukemi – atombombssjukan. Av sin bästa kompis Chizuko får Sadako papper så att hon kan vika papperstranor. Enligt en japansk sägen blir den som kan vika tusen papperstranor frisk från sin sjukdom. Jag tycker att boken om Sadako säger mycket om krigets fasor. Alla krig får ju konsekvenser för flera generationer framåt.

Den tredje boken heter Boktjuven och är betydligt tjockare än de två andra berättelserna. I denna bok är det Döden som berättar. Döden hade mycket att göra under de åren då andra världskriget pågick och han fick upp ögonen för Liesel när hennes bror omkom och hon kom över dödgrävarens handbok. Samma dag blir Liesel lämnad av sin Mamma och flyttar till familjen Hubermann på Himmelstrasse. Döden fortsätter att följa Liesel och Liesel fortsätter att stjäla böcker. Boktjuven är en jättefin bok som gör att man förstår hur det måste ha varit att leva i Tyskland under kriget, hur hemskt det var för alla som inte tyckte om Adolf Hitler och för alla som var judar förstås. Om att göra motstånd fast man egentligen inte vågar.

Kom ihåg att fråga på biblioteket om berättelser i olika ämnen, det är ett roligt sätt att lära sig mer om världen och människorna som befolkar den. Följ gärna Liesel, Bruno och Sadakos öden genom att låna böckerna på biblioteket!

/Josefine