Ingenman Owens växer upp på en kyrkogård omhändertagen av dem som bor där. Alltså inte de som har hand om kyrkogården utan som verkligen bor där, i sina gravar, de döda. Det är nämligen så att när Ingen, som han kallas, var en liten baby blev hans mamma, pappa och syster brutalt mördade av en man som kallas Jack. Men Ingen lyckades undkomma. På kyrkogården växer han upp och får lära sig olika saker som kan vara mer eller mindre bra att kunna. Som borttoning (skulle ju inte vara så dumt att veta hur man gör sig osynlig) eller hur man fyller sin fiende med fruktan. Han tas om hand på bästa vis av sina fosterföräldrar herr och fru Owens och sin förmyndare Silas som varken är levande eller död. Men Ingen är bara säker när han är på kyrkogården, utanför måste han klara sig själv. Och det är tyvärr så att mannen som kallas Jack är en väldigt envis man som aldrig har gett upp hoppet om att hitta Ingen och till slut mörda honom också…Kyrkogårdsboken är skriven av Neil Gaiman som skrivit Coraline, så jag hade förstås väldigt höga förväntningar när jag läste den här. Det är ju aldrig bra. Vissa delar av den glimrar till men en del känns lite för mycket som transportsträckor. Men den är helt ok som en mellanbok, kanske lite som tidsfördriv medan man väntar på nästa bok som ska uppsluka en totalt. För det gör man ju alltid. Väntar på den alltså. Eller hur?
Låna Kyrkogårdsboken själv och se om du håller med mig.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar