Hej och tack för ingenting

Elsa är 16 år och står vid ett stup. Hon har bestämt sig för att dö. Då dyker Sigge upp, som egentligen mest är där för att han gillar att smyga på folk, utan att de upptäcker det. Fast han förstår snabbt att allt inte är som det ska den här gången, därför ger han sig tillkänna och det blir omöjligt för Elsa att hoppa. Men hjälp, hon har ju redan postat ett självmordsbrev till sin mamma, som är på Kanarieöarna. Nu måste hon snabbt hem från sommarlägret utanför Kalmar så att hon kan förstöra brevet innan mamman kommer hem. Sigge känner att han inte vågar lämna Elsa ensam, då kanske hon gör något dumt. Genom Sigges ovilja att lämna Elsa så utvecklas en lite annorlunda vänskap mellan dem båda, när han följer med henne på resan upp mot Stockholm.

Det är lätt att komma in i den här boken men jag skulle gärna vilja ha lite mer bakgrund. Varför är det inte riktigt bra mellan Sigge och hans pappa till exempel? Och lite mer om Elsas historia, varför hon mår så dåligt. Vad som hänt henne tidigare i livet. Inte bara frånvaron av pappan och mammans brist på engagemang även om det kan vara nog så jobbigt. Vad var det på lägret som fick henne att bestämma sig?

Hej och tack för ingenting som är skriven av Måns Gahrton finns i alla fall att låna på biblioteket.

/Maria

Den jag var

Meg Rosoff kom med en ny bok för ett tag sedan: Den jag var. Hon har bland annat också skrivit Så har jag det nu som är riktigt bra. Den jag var handlar om Hilary som växer upp på 60-talet i England. Nu har han börjat på sitt tredje internat, efter att ha blivit relegerad från två andra. Men andra ord bryr han sig inte särskilt mycket om regler och strukturer. Det är väl också det som gör att han under en gympalektion en dag avviker från de andra killarna när de är ute och joggar på stranden.

Då träffar han Finn som med en gång utövar något slags märklig dragningskraft på honom. Finn bor i ett litet strandhus ute på en halvö som mer och mer kommer att skäras av från fastlandet av tidvattnet. Där klarar Finn sig själv, överlever på det som havet har att ge. Ingen vet ens om att Finn existerar. Tänk att leva så!

Hilary (med sin motvilja mot regler och strukturer) blir som besatt, och trots att Finn knappt verkar bry sig kan han inte låta bli att smita från skolan och komma och hälsa på. Till en början är det knappt någon som märker något men i en värld full av internatskolementalitet och översitteri väntar katastrofen alldeles runt hörnet.

Jag upptäckte att det kommit två olika utsidor till den här boken. Kan undra varför, de är ändå väldigt lika. Vilket gillar du bäst?

Den jag var kan du låna på biblioteket.

/Maria

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Olivia i Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan i dag är så levande att man är med henne i varje steg hon tar i hennes glädje, förtvivlan och längtan.

Hon hamnar i ett gytter av relationer till killar och kompisar när John som hon tror att hon älskar mer än någon annan plötsligt gör slut utan egentlig anledning.

Kompisen Emma har en plan för hur Olivia ska få tillbaka John, hon ordnar fester och krogbesök där de ska kunna träffas, men där finns andra killar som är intresserade av Olivia och hon av dem.

Olivia längtar efter kärlek och sex, hon bejakar sin längtan och hon får betala ett pris, för omgivningen dömer hårt, tjejer som går sin egen väg och bejakar sin sexualitet får lätt slampstämpel.

Olivia är verkligen övergiven och hennes självkänsla är i botten och hon är så osäker på allt som har med sex och kärlek att göra och vad hon egentligen känner. Har hon rätt att vara svartsjuk? Hur fri får man lov att vara?

Den här boken är skriven av Sara Ohlsson och finns så klart att låna på bibblan.

/Kajsa

Ett vårigt Bokcafé

Nu har vi haft bokcafè igen med många tips på böcker och filmer och gott fika, inte minst Erikas smaskiga kanelbullar

Vi pratade lite om Det här allt en av Dinas absoluta favoriter (läs mer här), nu har Lydia också tagit sig igenom de drygt 800 sidorna och tyckte den var jättebra, också hon gillade formen, att själv få välja i vilken ordning man läser, höger eller vänstersidorna.

Dina var också sugen på Allt av Martina Lowdén som verkar bra och lite mystisk.

Himlen börjar här rekommenderades igen, intressant med omslaget, fyllt med roliga detaljer som alla har betydelse för handlingen.

Underfors pratade vi om igen. Verkligen en underhållande och annorlunda fantasyberättelse om Alva vars egentliga ursprung är underjordiskt bland tomtar och vättar, författaren, Maria Turtschaninoff, vet verkligen vad hon skriver om tex. lär man sig en hel del om parkour.

Natalie tipsade om Vampire Diaries som ”alla borde läsa ” om en tjej som förlorat sina föräldrar i en bilolycka, bor med sin faster och lillasyster, spanar in en kille på nya skolan som visar sig vara vampyr. Den är en skildring av typiska tonårsproblem med övernaturliga inslag och inte lika förenklat som Twilight-serien.

Jenny, Ulrika och Lydia har läst arbetarlitteratur i skolan, och Jenny tyckte att Mor gifter sig av Moa Martinsson var ganska bra, lite ”Alla vi barn i Bullerbyn”
Jenny hade också läst rymdäventyret Darlah av Johan Harstad (läs mer här) och rekommenderade läsning dagtid med tanke på hur läskig den är.

Erika var besviken på Liza Marklunds Gömda om asylsökande flyktingar, hon tyckte den var motsägelsefull och inte alls trovärdig.

Ida hade läst Knife av R. j. Anderson som var väldigt bra, om ett älvsamhälle som håller på att dö ut.
Vi pratade lite om Maja Hjertzells böcker Henrietta är min hemlighet och Före och efter Bella som är riktigt bra böcker om att våga vara sig själv, gå sin egen väg och bryta gängse normer.

Dina hade försökt läsa den nu med Norwegian wood så filmaktuella, japanska författaren Murakami , men hon tyckte att det gick lite trögt även om den verkade bra.

Kapitulera omedelbart eller dö är en bok där man verkligen skrattar och lider med huvudpersonerna Mary och Lovely, kompisar i vått och torrt som med spydiga, ironiska kommentarer om allt och alla tar sig igenom långa skoldagar och allt annat som är jobbigt, föräldrar, killar och livet i smått och stort . En typisk Lovelykommentar:
” På ungdomsmottagningen hittade jag och Lovely en broschyr om nåt som heter Klamydiadagen.
”Jaha”säger Lovely förvånart ”Well, why not jag är så jävla trött på Nationaldagen.”

Hoppas några andra läser den till nästa gång så vi kan prata mer om Kapitulera omedelbart eller dö av Sanna Näsling.

/Kajsa

Det här är allt

Dina, 14 år, har läst en bok hon vill tipsa om. Såhär skriver hon:

I början, det kanske 50 första sidorna, är Det här är allt inte speciellt bra, handlar mest om en desperat tonåring, så ge inte upp förrän du läst dig förbi det. När hon träffar Will kommer vändningen.

Det första som slår mig när jag tänker tillbaka på boken, är hur författaren Aidan Chambers kunde skriva så bra så att det kändes som om berättelsen berättades mitt framför mina ögon. Som om jag lärde känna en vän och gick vid hennes sida varje dag i hennes liv från det att hon var 14-15 år gammal.

Boken är skriven på så sätt att man ska tror att det är en flicka vid namn Cordelia Kenn som skriver en "självbiografi" till sin dotter, som hon väntar. Meningen är att boken ska bli klar innan hon föds och att hon ska få boken på sin 16 års dag.

Boken är skriven på ett oerhört personligt sätt. Om det går dåligt för Cordelia går det dåligt för mig, om Cordelia är ledsen, så är jag ledsen. Läsaren blir hennes bästa vän.

Eftersom boken är närmare 1000 sidor så tar det att tag att läsa den, men att sluta läsa boken, skulle vara som att bryta kontakten med någon man älskar. Rent ut sagt; ett helvete.

Om man ska kunna skriva en bok på det här sättet måste man inte bara skriva sjukt mycket och läsa tonvis. Man måste också vara otroligt begåvad och älska det man gör. Chambers har blåst mig av pinnen, jag trodde inte det var möjligt att skriva på det här sättet.

/Dina

Låna boken på bibblan

Himlen börjar här

Lennie har drabbats av en sorg så stor att den nästan inte går att greppa. Hennes syster och bästa vän Bailey har dött. Hennes hjärta sa helt plötsligt stopp under en repetition av Romeo och Julia. Lennie bor med sin mormor som är konstnär och sin morbror Big som är en riktig kvinnotjusare med enorma mustascher och tordönsröst. Systrarnas mamma övergav dem när de var små, Bailey tre och Lennie bara ett, men de har varit en varm och kärleksfull familj ändå. Nu känns huset bara främmande och de som lever kvar kan inte prata med varandra.

Bailey har också lämnat kvar Toby som hon precis förlovat sig med, alldeles ensam och vilsen. Det är tillsammans med Toby som Lennie tycker att Bailey känns nära, trots att de inte haft så mycket gemensamt förut. Det har nästan varit så att Lennie kanske varit lite svartsjuk för att Bailey ägnat så mycket tid åt Toby, tid som hon förut ägnade Lennie. Och det är på grund av den där gemensamma sorgen, det stora svarta hålet, som saker händer mellan Lennie och Toby som absolut inte får hända. Sånt som bara är helt förbjudet.

Samtidigt börjar det en ny kille i Lennies orkestergrupp, Joe, som är en gud på gitarren. Och mitt i allt det sorgliga och destruktiva blir Lennie alldeles glittrande, fladdrande förälskad. Men går det verkligen att vara så där ljuvligt kär när man mår så dåligt? Är det ok att bli kär när ens syster precis har dött?

Jag tycker att Jandy Nelson lyckas balansera mellan de olika känslorna på ett bra sätt i den här boken, Himlen börjar här. Det blir aldrig sentimentalt utan känns logiskt det som händer. Det finns ju alltid en massa olika känslor som ska få plats inom en.

Låna boken på bibblan.

/Maria

Böcker och prat

I veckan hade vi bokcafé vilket var mysigt. Vi började med att prata ganska mycket om klassiker och arbetarlitteratur eftersom både Lydia och Ulrika håller på med det i skolan. Ulrika berättade en del om Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström som hon läst. Den handlar om Henning som flyttar från landet till Stockholm och hur fattigt och eländigt det är och hur tufft det blir för honom att överhuvudtaget överleva. På Idas och Daniels skola hade Zulmir Becevic varit på besök (läs mer här) och berättat om sitt författarskap så då kom vi att prata en del om hans bok Svenhammeds journaler. Vi pratade också en del om Var är Alaska? av John Green som både Dina, Lydia och Ida har läst. Lydia tyckte att det var en av de bästa böckerna hon läst på länge, det är så härligt med alla citaten som kommer in hela tiden (huvudpersonen Miles samlar på döda personers sista ord) och det här stora Kanske som Miles letar efter. Och att storyn är ganska trist men att karaktärerna verkligen gör hela boken (läs lite mer om den här). Vi pratade ganska länge om hur viktigt det är med bra karaktärer i en bok även om själva storyn kan vara ganska ordinär, för som Ulrika säger, man vill ju vara på huvudpersonens sida. Inte vara likgiltig för hur det går. Dina berättade en hel del om Det här är allt av Aidan Chambers som lätt är den bästa bok som hon någonsin har läst. Och att det är svårt att förstå hur det går att skriva en sådan bok utan att den bygger på verkliga händelser. Kanske har Chambers 70 tonårsdöttrar? Men hur gör man egentligen för att läsa en så tjock bok? Den är ju ändå på 843 sidor och väldigt tung. Fast då är det ju bra med A och B-sidorna, det där att i mitten av boken delas berättelsen upp i två och man kan välja att antingen läsa högersidorna eller vänstersidorna, och ligga i sängen på ena sidan hela tiden så man inte blir så trött i armarna. Dina tipsade också om Mycket mer än så av Sarah Dessen som du kan läsa mer om här. Hon läste den på en helg och det kändes verkligen som att hon sögs in i och levde i den världen. Det är ju så schysst med böcker som gör allting så verkligt. Ida tipsade om Det levande slottet av Diana Wynne Jones som handlar om Sofie Hattman som arbetar i en hattaffär. Hon är så skicklig på att göra hattar att hon på något sätt kan se eller påverka vad som händer i de framtida ägarnas liv genom hattarna. Sedan kommer Ödehäxan som ser Sofie som en konkurrent och förvandlar henne till en gammal tant. Boken är mycket bättre än filmen, även om den är bra också. Den innehåller så mycket mer och det brukar ju vara så. Och så pratade vi en hel del till om Darlah - 172 timmar på månen av Johan Harstad bara för att det känns som att det behövs. Det är verkligen något med den där boken som fastnar (läs mer om den här). En annan sak vi pratade en hel del om är hur vi alla kom in på att läsa och om man kommer ihåg vilken bok det var som fick en att komma in på det här underbara med litteraturen. Ulrika tappade helt lusten att läsa i flera år eftersom hon hade en lärare på lågstadiet som tvingade henne att läsa en urtråkig bok som hette Moa och Mille. Men sedan hittade hon några Dalslandsdeckare av Pia Hagmar i sin systers bokhylla och så hittade hon tillbaka till böckerna. Dina hade sin första större läsupplevelse med Elva år på jorden : Lisa Bengtssons memoarer av Lotta Olsson. Daniel minns att det var Spelkortsmysteriet av Jostein Gaardner och att den sedan ledde vidare in på Cornelia Funke. Dagens bästa visdomsord kom i alla fall från Daniel; det finns inget som heter tjejböcker. Bara så att ni vet. /Maria

Darlah - 172 timmar på månen

Mia från Norge, Midori från Japan och Antoine från Frankrike är tre helt vanliga ungdomar med den ovanliga saken gemensam att de ska få åka till månen tillsammans. Det har ingen gjort på 40 år. De har alla tre vunnit i ett världsomfattande lotteri som miljoner ungdomar deltagit i. Ingen av de tre är egentligen så intresserade av månen, rymden eller astronomi utan drömmer kanske mer bara om att få komma bort från de liv som de lever just nu.

Vad ingen vet är den egentliga orsaken till att månen ska besökas igen. Att ungdomarna ska få följa med är bara ett svepskäl för att kunna samla in pengar åt NASA, som är USAs myndighet för rymdfart. De upptäckte nämligen en fruktansvärd hemlighet sist det var någon på månen. Nu måste de tillbaka för att ta itu med det.

Det som börjar som en ganska vanlig ungdomsroman om Mia, Midori och Antoine, om vänskap, skola och olycklig kärlek, utvecklas till en regelrätt skräckhistoria. En sak jag verkligen gillar med den här boken är att den är så oförutsägbar. Du kan omöjligt veta vad som väntar i nästa kapitel. Och när du läst kart boken tänker du: Herregud hur kunde det bli sådär, och så måste du läsa om slutet för att leta ledtrådar.

Darlah - 172 timmar på månen är skriven av Johan Harstad som fick norska Bragepriset 2008 just för den här boken (Bragepriset är ungefär som Augustpriset). Du kan så klart låna den på biblioteket.

/Maria

Underfors

Alva är besatt av att minnas, efter varje löparrunda tvingar hon sig att rabbla upp alla hon mött, vad de hade på sig, var hon såg dem någonstans. Är det något hon inte minns straffar hon sig själv. Varför hon gör så reflekterar hon inte över men kanske har det att göra med det som hände när hon var tre, innan hon blev adopterad. Hon minns att någon håller i henne, knuffar ut henne ur ett hål och att hon ser stjärnhimlen för första gången i sitt liv. Försöker hon minnas längre tillbaka än så får hon panik och ångest.

Det dyker upp mystiska saker i Alvas omgivning, märkliga små nattfjärilar som bildar ordet ”minns” i sovrumstaket. Nästa gång är det lysmaskar som uppmanar till samma sak. Helt plötsligt dyker det också upp en kille som Alva dras till utan att hon kan hjälpa det. Han är lång och smidig, har en svart skinnrock och alldeles kolsvart hår och buskiga ögonbryn. Han heter Nide och när han tar i Alva blir hon alldeles knäsvag.

Joel går på Alvas skola och i två år har han beundrat henne på avstånd. Hon är det vackraste han sett, med sitt rosafärgade hår, ballerinakjolen, de randiga strumpbyxorna och conversen. Och hon verkar så stark, bryr sig inte om vad andra tycker och tänker. När han till slut vågar fråga henne om hon vill följa med och fika tackar hon faktiskt ja. Men när Joel sitter på caféet och ser henne komma på andra sidan gatan dyker Nide upp och får henne att följa med honom. Joel som tycker att Nide ser skum ut följer efter dem i smyg och på det sättet kommer det sig att han följer med dem ner i underjorden, till Underfors.

Det visar sig nämligen att Alva kommer från en helt annan plats, en plats där det finns troll, älvor, skogsrån och bäckahästar. Och där det finns en ondskefull varelse så stor och stark att den är en fara för hela världen. Det är en anmoder till Alva som för längesedan lyckats fängsla varelsen men nu riskerar den att slippa lös igen.

Maria Turtschaninoff som skrivit den här boken, Underfors, väver ihop klassiska sägner och sagor med den här trista verkligheten vi lever i på ett magiskt sätt. Det känns helt naturligt att det skulle kunna dyka upp en bergsfru och kasta en förtrollning på någon. Eller troll som kan förvända synen på dig.

Turtschaninoff har också skrivit De ännu inte valda som du kan läsa mer om här och Arra som också står på fantasyhyllan.

Låna Underfors på biblioteket.

/Maria