Lennie har drabbats av en sorg så stor att den nästan inte går att greppa. Hennes syster och bästa vän Bailey har dött. Hennes hjärta sa helt plötsligt stopp under en repetition av Romeo och Julia. Lennie bor med sin mormor som är konstnär och sin morbror Big som är en riktig kvinnotjusare med enorma mustascher och tordönsröst. Systrarnas mamma övergav dem när de var små, Bailey tre och Lennie bara ett, men de har varit en varm och kärleksfull familj ändå. Nu känns huset bara främmande och de som lever kvar kan inte prata med varandra. Bailey har också lämnat kvar Toby som hon precis förlovat sig med, alldeles ensam och vilsen. Det är tillsammans med Toby som Lennie tycker att Bailey känns nära, trots att de inte haft så mycket gemensamt förut. Det har nästan varit så att Lennie kanske varit lite svartsjuk för att Bailey ägnat så mycket tid åt Toby, tid som hon förut ägnade Lennie. Och det är på grund av den där gemensamma sorgen, det stora svarta hålet, som saker händer mellan Lennie och Toby som absolut inte får hända. Sånt som bara är helt förbjudet.
Samtidigt börjar det en ny kille i Lennies orkestergrupp, Joe, som är en gud på gitarren. Och mitt i allt det sorgliga och destruktiva blir Lennie alldeles glittrande, fladdrande förälskad. Men går det verkligen att vara så där ljuvligt kär när man mår så dåligt? Är det ok att bli kär när ens syster precis har dött?
Jag tycker att Jandy Nelson lyckas balansera mellan de olika känslorna på ett bra sätt i den här boken, Himlen börjar här. Det blir aldrig sentimentalt utan känns logiskt det som händer. Det finns ju alltid en massa olika känslor som ska få plats inom en.
Låna boken på bibblan.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar