I veckan hade vi bokcafé vilket var mysigt. Vi började med att prata ganska mycket om klassiker och arbetarlitteratur eftersom både Lydia och Ulrika håller på med det i skolan. Ulrika berättade en del om Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström som hon läst. Den handlar om Henning som flyttar från landet till Stockholm och hur fattigt och eländigt det är och hur tufft det blir för honom att överhuvudtaget överleva. 
På Idas och Daniels skola hade Zulmir Becevic varit på besök (läs mer här) och berättat om sitt författarskap så då kom vi att prata en del om hans bok Svenhammeds journaler. 
Vi pratade också en del om Var är Alaska? av John Green som både Dina, Lydia och Ida har läst. Lydia tyckte att det var en av de bästa böckerna hon läst på länge, det är så härligt med alla citaten som kommer in hela tiden (huvudpersonen Miles samlar på döda personers sista ord) och det här stora Kanske som Miles letar efter. Och att storyn är ganska trist men att karaktärerna verkligen gör hela boken (läs lite mer om den här). Vi pratade ganska länge om hur viktigt det är med bra karaktärer i en bok även om själva storyn kan vara ganska ordinär, för som Ulrika säger, man vill ju vara på huvudpersonens sida. Inte vara likgiltig för hur det går. 
Dina berättade en hel del om Det här är allt av Aidan Chambers som lätt är den bästa bok som hon någonsin har läst. Och att det är svårt att förstå hur det går att skriva en sådan bok utan att den bygger på verkliga händelser. Kanske har Chambers 70 tonårsdöttrar? Men hur gör man egentligen för att läsa en så tjock bok? Den är ju ändå på 843 sidor och väldigt tung. Fast då är det ju bra med A och B-sidorna, det där att i mitten av boken delas berättelsen upp i två och man kan välja att antingen läsa högersidorna eller vänstersidorna, och ligga i sängen på ena sidan hela tiden så man inte blir så trött i armarna. 
Dina tipsade också om Mycket mer än så av Sarah Dessen som du kan läsa mer om här. Hon läste den på en helg och det kändes verkligen som att hon sögs in i och levde i den världen. Det är ju så schysst med böcker som gör allting så verkligt. 
Ida tipsade om Det levande slottet av Diana Wynne Jones som handlar om Sofie Hattman som arbetar i en hattaffär. Hon är så skicklig på att göra hattar att hon på något sätt kan se eller påverka vad som händer i de framtida ägarnas liv genom hattarna. Sedan kommer Ödehäxan som ser Sofie som en konkurrent och förvandlar henne till en gammal tant. Boken är mycket bättre än filmen, även om den är bra också. Den innehåller så mycket mer och det brukar ju vara så. Och så pratade vi en hel del till om Darlah - 172 timmar på månen av Johan Harstad bara för att det känns som att det behövs. Det är verkligen något med den där boken som fastnar (läs mer om den här). En annan sak vi pratade en hel del om är hur vi alla kom in på att läsa och om man kommer ihåg vilken bok det var som fick en att komma in på det här underbara med litteraturen. Ulrika tappade helt lusten att läsa i flera år eftersom hon hade en lärare på lågstadiet som tvingade henne att läsa en urtråkig bok som hette Moa och Mille. 
Men sedan hittade hon några Dalslandsdeckare av Pia Hagmar i sin systers bokhylla och så hittade hon tillbaka till böckerna. Dina hade sin första större läsupplevelse med Elva år på jorden : Lisa Bengtssons memoarer av Lotta Olsson. Daniel minns att det var Spelkortsmysteriet av Jostein Gaardner och att den sedan ledde vidare in på Cornelia Funke. Dagens bästa visdomsord kom i alla fall från Daniel; det finns inget som heter tjejböcker. Bara så att ni vet. /Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar