tisdag 18 januari 2011

Erica tipsar!

Erica, 16 år, har läst en bok hon vill tips om. Så här skriver hon:
På första sidan slängs jag in i en bitande prolog, en förhandstitt i Marthas liv. Martha är två stycken, en som är full av hat på insidan och en kaxig rädd tonåring som precis har kommit in på dansprogrammet på gymnasiet på utsidan. Den här tjejen, av grekiskt påbrå, är inte liten. Hon är tjock och har inte fört ett riktigt samtal med någon jämnårig sedan hon var åtta år. Som liten kallades hon Martha the Whale. Det säger allt om hennes barndom, full av mobbning.

Hatet börjar härja i Martha när den Skandinaviska drömmen Solveig kliver in i pappa Mikis liv. Solveig är smått pedantisk och knuffar Martha ut ur Mikis liv. Snart dukas det inte fram tre tallrikar till middagen; Martha föredrar att äta på rummet framför att sitta och vara trevlig mot Solveig som hon helst vill spy på.

För att gå mot allt och alla söker hon till dansprogrammet och kommer in för att, ja, hon har tillräckligt mycket poäng. Martha driver med alla lärare, förolämpar dem rakt upp i ansiktet utan någon nåd. I samma klass som Martha hamnar Adde. Adde är kort och uppkäftig.
De två, det udda paret, börjar umgås och kastar smutsord på alla som går förbi. Martha berättar om Solveig och efter ett tag berättar Adde att han har en plan för att få Solveig att försvinna. Innan Martha vet ordet av har hon trasslat in sig i så många trådar att hon inte kommer loss utan smärta och sår.

På baksidesetiketten står det ”… en gastkramande psykologisk thriller som inte lämnar någon oberörd”. Jag håller inte riktigt med. Gastkramande upplevde jag den inte som, mera obehaglig. Jag har aldrig haft så många blandade känslor om en bok, och speciellt inte så starka! Stundvis har jag varit lika arg som huvudpersonen, sedan har jag varit förtvivlad för hur hon trasslar in sig i oreda. Boken var inte spännande, men väldigt gripande. De händelser som var drastiska var beskrivna i motsatsen, helt nonchalant. Det är en personlig touch som jag uppskattar i just den här boken. Hade det hade varit mer spektakulärt hade det blivit för mycket av allt.

Trots obehag har jag inte kunnat lägga ifrån mig boken, jag längtade till sista sidan för att få veta hur hon klarar sig ur sin egen röra. Till mitt förtret är slutet inte lika ”hårt” som jag förväntat mig, utan är väldigt anpassad för unga tonåringar som inte är riktigt redo för ”femtonårsgränsböcker” med våld. Trots det har boken om Martha förtjänat en plats på hedershyllan. Ens syn på vänner och familj får en liten tankeställare. Värd alla sina 194 sidor.
Den här boken kan du låna på biblioteket.
/Erica

fredag 14 januari 2011

Torsdagsbarn

En ny bok av Sonya Hartnett har kommit på svenska. 2008 fick Hartnett Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA-priset, som är ett mycket fint pris.

Torsdagsbarn heter den här boken och den handlar om Harper som bor med sin familj på landsbygden i Australien. Det är 30-tal och misären är total. Den enda inkomstkällan familjen har är de kaniner fadern fångar och säljer skinnet från. Livet är så svårt att man knappt tror det är sant. Men så var det nog under depressionens årtionde. Det är Harper som berättar om livet och vad som händer, mycket handlar om hennes lillebror Tin. Tin vars utväg ur eländet blir att bokstavligen gräva sig ner i jorden. Ett helt labyrintsystem växer fram medan han långsamt förvildas mer och mer, nästan till ett djur förvandlas han.

Under tiden växer Harper upp med sina andra syskon, och registrerar sin omgivning. Vad som händer med människorna. Hennes äldre bror vars allra högsta önskan är tjäna ihop pengar till en egen häst. Systern som tvingas ta plats hos traktens godsägartyrann.

Det här är en ganska annorlunda bok med ett intensivt språk. Kanske något för dig som är van vid lite mer motstånd, som inte vill ha det så lättsmält. Länge stannar känslan av Torsdagsbarn kvar, Hartnett skriver så att man verkligen känner det som att det är genom Harper vi får uppleva allt. Det blir väldigt påtagligt. Nästan så att man kan känna den torra vinden i ansiktet och den spruckna jorden under fötterna.


Du kan låna Torsdagsbarn på biblioteket.

/Maria

torsdag 30 december 2010

Komma över

Jeppe försöker verkligen komma över att Emma gjort slut. Eller gör han verkligen det?

I alla fall tänker han på henne hela tiden, på då när de träffades första gången, på hur hon ler, på hur hon luktar, på allt som är Emma.

Jo visst försöker han, nu har han ju en andrahandslägenhet, visserligen ett råtthål, han delar den med en stor fet fräsande råtta som bor under sophinken och som gillar hans spagettirester.

Kompisen Juggo gör vad han kan för att få mig sig Jeppe ut på sommarens alla fester men även om han hänger med och även om han följer med Sanna hem och sover över och faktiskt börjar gilla henne så får Emma honom på fall om och om igen .

Det här är en bra bok om kärlek och svek och om att våga lita på sig själv och sina känslor. Den heter Komma över och är skriven av Ingrid Olsson.
Du kan låna den på biblioteket.

/Kajsa

torsdag 9 december 2010

Pepparkakor på Fyren!

Åh, det är så härligt på jobbet just nu, det doftar pepparkakor överallt! Det är den årliga pepparkakshustävlingen Bräckliga Bruna Byggen som pågår. Hela 23 bidrag har lämnats in och nästan alla är gjorda av barn eller unga. Fram till på lördag kan du rösta på din favorit.
13/12 kl 16.00 är det prisutdelning på Kulturhuset Fyren och efter det, 16.30, är det dags för Kulturskolans årliga Luciatåg.

Resten av de bräckliga byggena kan du se på Flickr.
/Maria

Årets sista bokcafé

Nu har vi haft julavslutning på bokcaféet. Det bjöds på hembakt citronkaka, vilket var mycket gott! Plus pepparkakor, saffransgifflar och clementiner.

Vi pratade om en massa olika böcker. Bland annat om Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld som du kan läsa om här och Johanna Thydells Ursäkta att man vill bli lite älskad som en del gillar jättemycket och andra kanske inte så. Dina tipsade om Mycket mer än så av Sarah Dessen (läs här), och Elsas värld av Sofi Fahrman som hon tycker är en jätteytlig bok men som funkar riktigt bra som underhållning för stunden. Nathalie tipsade om Nattens begär av Sherrilyn Kenyon, Min förlorade oskuld av Nicola Kraus och Var är Alaska? av John Green (läs mer här). Ulrika tipsade om Tretton skäl varför av Jay Asher (läs här) och då kom vi in en del på missförstånd och hur de kan skapas och att det är ganska onödigt. Erica tipsade om Fallen ängel av Becca Fitzpatrick (läs här) som hon tycker är ungefär den bästa bok hon läst.

Vi pratade också om del tre i Hungerspelen - Revolt av Suzanne Collins. Vi är ganska många som har läst den serien. De flesta verkar tycka att det är något som saknas i den avslutande delen, det är inte samma driv som i de två första. Jag har inte läst klart del tre ännu men jag tycker detsamma. Det tar ett bra tag innan den kommer igång och sånt är ju alltid lite jobbigt.

Alla böckerna kan du låna på biblioteket. Skriv in bokens namn i sökrutan så ser du om den finns inne att låna.

/Maria

tisdag 7 december 2010

Tretton skäl varför

Hannah Baker är död. Hon begick självmord. Som alltid när något sådant händer frågar sig alla varför? Men den här gången behöver de efterlevande inte göra det. Hanna har nämligen spelat in kassettband där hon berättar om vad det är som leder henne fram till att göra något så fruktansvärt. Och varje person som på något sätt är medskyldig till eller inblandad i hennes död får kassetterna hemskickade till sig. När Clay Jensen får banden vill han först inte alls lyssna men kan så klart inte låta bli när han väl börjar. Bara det att få höra Hannahs röst igen väcker så starka känslor. Det Hannah berättar leder honom genom natten och staden och han får veta mer och mer om orsakerna bakom. Och vi får små ledtrådar till vad det var som egentligen hände mellan Hannah och Clay.

Och precis som Clay inte kan sluta lyssna kan jag inte sluta läsa. Jag vill ju verkligen veta. I början tycker jag det är lite svårt att hoppa mellan det som Clay berättar och Hannas olika texter, ibland är det bara en rad i taget. Men man vänjer sig ganska snabbt. Och ju mer jag läser desto mer tänker jag att det är så himla viktigt att lyssna på varandra. Och att inte göra en person till något den inte är eller att ge den egenskaper den inte har. För det kan skada så mycket.


Den här boken heter Tretton skäl varför och är skriven av Jay Archer. Du kan så klart låna den på biblioteket.


/Maria

onsdag 24 november 2010

Erica tipsar!

Erica, 16, har läst en bok hon vill tipsa om. Såhär skriver hon:


Fallen Ängel är nog den bästa bok jag läst på riktigt länge.

Nora är, till synes, en helt vanlig sextonårig tjej som går på high school tillsammans med sin bästa vän Vee. När de blir separerade i biologin och Nora blir tilldelad den otroligt attraktive killen Patch börjar hennes liv att ta en helt ny vändning. Nora börjar märka att det är något mystiskt och skrämmande med Patch, medan hon blir förföljd av en svartklädd person. I samma veva börjar det en ny snygg kille på skolan, Elliott, som har en hemlighet som helst inte ska visas upp i dagsljus. Sakta men säkert börjar Nora förstå att hon står med båda fötterna i ett nät av hemligheter och onaturlighet…

Fallen Ängel är skriven av Becca Fitzpatrick. Jag kom över boken i och med att jag var på Bokmässan i Göteborg, där en kille med bar överkropp och svarta vingar gick omkring bland utställarna. Han frågade om jag tyckte om Twilight-böckerna, om jag tyckte om dem skulle jag tycka om den här boken med.

För det första så tycker jag inte alls att Fallen Ängel är lik Twilight-serien. Boken handlar om bibliska varelser, vilket Twilight inte alls gör. Jag nästan avgudar sättet som Fitzpatrick skriver på, hon lyckas trollbinda mig från första sidan till sista sidan. Hon har också lyckats att väva in alla de viktiga kriterierna för att jag ska tycka det är en bra bok: vänskap, kärlek, åtrå, spänning, mord och onaturlighet.

Under de fyra sista kapitlen vägrade jag lägga ifrån mig boken. Jag tycker att huvudkaraktärerna har vuxit sig fram till riktiga individer för mina ögon, och det skulle inte förvåna mig om jag mötte Patch eller Nora på stan – så duktig är Fitzpatrick på att indirekt beskriva personerna i boken. Hon har inga långa monologer om hur de ser ut, hon lyckas peta in rätt adjektiv vid rätt tillfälle och bygger upp personen. Stilrent.

Jag skulle rekommendera den här boken till alla som tycker om omöjliga kärlekshistorier, till de som tycker om onaturligt som blandar sig med naturligt och de som letar efter en ny favoritbok. Högst på min önskelista till jul ligger Fallen Ängel!


Låna Fallen ängel på biblioteket.

/Erica

ps. Josefine har också skrivit om Fallen ängel. Läs här.

tisdag 23 november 2010

Här ligger jag och blöder

Vad kul att det var just Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld som fick Augustpriset för bästa ungdomsbok. Jag läste den i helgen och tyckte verkligen om den. Hela tågresan satt jag och plöjde boken. Den handlar om Maja som går på gymnasiet och nog lever ett ganska vanligt tonårsliv. Hon bor med sin pappa i Stockholm med en ganska frånvarande mamma i Norrköping. Hon har också en allra bästa vän, Enzo, annars är det mest folk som flyter förbi (förutom några idioter, som det ju alltid finns).

Den börjar ganska så dramatiskt med att Maja sågar av sig toppen på tummen under en lektion. Jag som har det ganska svårt med trasiga kroppsdelar får erkänna att jag var tvungen att skumma lite där för det beskrivs ganska ingående. Man kan ju tycka att såga av sig tummen är nog så jobbigt men det är inte det enda som händer, när Maja åker till Norrköping över helgen så är hennes mamma inte där och möter henne. Hon som alltid är där! Och inte heller har hon svarat på Majas meddelanden om den avsågade tummen heller. Det är något som är fel. Maja stannar ändå i Norrköping över helgen, utan att berätta för sin pappa. På grund av olika saker (förmågan att råka skada sig) hamnar hon på en fest i grannhuset där hon träffar en kille som kallar sig för Justin. Han är fin i sina rosa byxor och sitt röda hår. Mitt i allt kaos blir han något slags punkt som Majas tankar cirkulerar kring. Och det som sedan händer mellan dem känns så naturligt även om omständigheterna kanske är osannolika.

Jag tycker verkligen om Jägerfelds sätt att skriva, det får mig att bry mig om personerna och vilja att allt ska gå bra för dem och jag fortsätter att tänka på dem efter det att boken tagit slut. Det är ju inte alltid det är så. Jägerfeld har skrivit en bok innan, Hål i huvudet, jag hoppas verkligen att hon kommer att skriva många, många fler.


Låna Här ligger jag och blöder på biblioteket, eller Hål i huvudet.

/Maria

torsdag 18 november 2010

Daniel tipsar!

Daniel som är 15, har läst en bok han vill tipsa om. Såhär skriver han:

Reckless är en ny fantasy-bok skriven av den tyska författarinnan Cornelia Funke. Boken handlar om Jakob Reckless och hans bror William vars far mystiskt har försvunnit. Man får inte veta mycket om bröderna eller deras far men ledtrådar till vad som har hänt ges genom hela boken. När Jakob upptäcker en spegel i sin fars rum börjar hans äventyr i den andra världen bortom spegeln.
Sättet som boken är skriven på gör den väldigt annorlunda jämfört med Funkes tidigare fantasy-böcker. Eftersom boken tar ett stort skutt från pojken Jakob till den kända äventyraren Jakob är det mycket som du aldrig får reda på. Detta gör boken intressant men tyvärr kan det bli lite trist när det kommer till bekostnad av beskrivningar.
Men det är inte bara informationsluckorna som gör sättet boken är skriven på speciell. Man får också höra Jakobs tankar under historiens gång vilket ger en ny aspekt på berättelsen. Även om du lättare tänker dig in i Jakobs situation kan det dock bli tjatigt ibland.
Världen som historien utspelar sig i är mörkare än i de flesta andra böcker av Cornelia Funke. Varelserna som lever i värden är baserade på kända sagor men de kommer i en ruskigare skepnad. Det och mycket annat gör så att den här världen skiljer sig mycket ifrån de typiska fantasy-världarna. Det finns inga orcher, inga alver och inga magiker. Och det kan vara skönt som omväxling ifrån en gammal man som muttrar några ord på ett fantasispråk.
Reckless är en bok som håller sig undan vanliga fantasy-mallar och strävar efter att bli någonting annorlunda. Med sin mörka sagovärld och annorlunda berättande känns den speciell, på gott och ont. För dig som letar efter någon fantasy-bok som är annorlunda och nyskapande kan den här boken vara något för dig. Men om du gillar lätta, skojfriska äventyr och okomplicerat berättande är Reckless inget att rekommendera.
/Daniel