De utvalda - Tankeläsaren

Katsa är en särling. En särling känner man igen på att de har olika färg på ögonen och att de har en alldeles speciell gåva. En del kan laga mat, en del har läkekonstens gåva, en del kan prata med djur. Katsa kan döda. I en strid på liv och död är det alltid hon som vinner och så har det varit ända sedan hennes egenskap upptäcktes när hon var åtta. Detta gör att hon skickas ut på en massa uppdrag av kung Randa, hennes farbror, och att hon egentligen inte har en enda nära vän, eftersom alla är rädda för henne. Men så möter hon Po. Han är annorlunda, han är inte rädd för henne och hittills den enda som har bjudit henne motstånd. Kanske är det därför de kan bli vänner. För vänner kan behövas i en vardag fylld med krig och nyckfulla kungar vana att få sin vilja fram. Kanske är det inte bara vänskap som spirar mellan dem?

Trots sina blodiga uppdrag hos kung Randa, eller kanske tack vare, har Katsa i smyg kunnat bilda ett Råd, vars uppgift det är att ställa saker och ting till rätta i de sju olika kungarikena. De får höra att det händer märkliga saker i ett av kungarikena som ligger väldigt avskilt från de andra, Monsea. Drottningen har låst in sig och sin dotter och vägrar träffa Kungen. Djur lemlästas och barn far illa. Detta trots att Kungen där har rykte om sig att vara snäll mot särskilt djur och barn. Vad är det som händer egentligen? Katsa och Po ger sig av för att försöka reda ut vad som är fel.

Det här är första delen av en tänkt trilogi, och kanske inte den mest spännande jag läst. Men det funkar som en mellanbok och ibland griper den tag. Kanske kan nästa del bli lite mer spännande om storyn får koka ihop lite, för jag tycker att grundidén har potential. Gillar du fantasy vill jag annars gärna rekommendera Ondvinter som du kan läsa lite mer om här.

Den här boken heter i alla fall De utvalda – Tankeläsaren och är skriven av Kristin Cashore.
Den finns också med ”vuxenomslag”. Vilken framsida tycker du är snyggast?

Du kan låna Tankeläsaren på biblioteket.

/Maria

Splitter

Det är något speciellt med böcker där man får reda på slutet först. Med en gång man börjar läsa Splitter får man reda på att något har gått väldigt snett och att det är en massa blod inblandat. Det kan bara inte sluta bra. Eller kan det? Men vem är det som blöder? Huvudpersonen i den här boken funderar på när allt som leder fram till katastrofen tar sin början. Kan det bero på olika personer som han lärt känna, eller är det bara det där med att börja på High School, eller tog kanske historien sin början mycket tidigare än så? Upplägget gör i alla fall boken väldigt spännande.

En sak i samband med den här boken som jag blev irriterad över är en recension i Helsingborgs dagblad av Björn Gunnarsson. Såhär skriver han: "Splitter" är en riktigt cool ungdomsroman, något såpass ovanligt som riktig litteratur fastän den vänder sig till unga läsare.

Som om böcker som skrivs för ungdomar inte är på riktigt! Att det skulle vara en ovanlighet att just de böckerna skulle vara bra. Det är inte alls ovanligt, det vimlar ju av bra ungdomslitteratur. Stackars recensent som inte upptäckt fler av dem. Vilken dum formulering.

Splitter är i alla fall skriven av Charles Benoit och du kan låna den på biblioteket.

/Maria

Den andre Will Grayson

Herregud vad lång tid det tog innan det blev ett till inlägg. Här kommer i alla fall ett boktips.

Det finns två Will Grayson. Så klart är det meningen att deras vägar ska korsas, det förstår man med en gång. Men det dröjer faktiskt en bra bit in i boken och det gillar jag. De båda finns inte bara till för en viss handlings skull utan får finnas i sig själva så att säga. Den ene Will Grayson är ganska slapp, glider runt rätt mycket, är lite kär i rödhåriga Jane och bästis med den fabulösa, charmiga, storvuxne Tiny Cooper som är författare/ regissör/ scenograf/ producent och huvudrollsinnehavare i den fantastiska musikalen om Tinys eget liv. Den andre Will Grayson är djupt, djupt olycklig och klarar sig nog bara genom vardagen tack vare sin anti-depressiva medicin och sin hemliga mailkontakt med Isaac. Hur som helst vill slumpen/ ödet att de båda Willarna ska träffa på varandra i en skabbig porr-butik. Mötet kommer att påverka båda på ett sätt som de inte hade räknat med.

Den här boken känns ganska amerikansk med sin skildring av High School-livet och ganska långt från ens eget liv. Samtidigt så finns det många igenkänningssituationer. Den handlar om hur viktigt och samtidigt svårt det kan vara att hitta och försöka vara sig själv. Vad är det som påverkar hur vi är? Är det bara olyckliga (eller lyckliga) omständigheter eller kan vi själva påverka? Vem är det som har makten i ditt liv?

Precis som det finns två Will Grayson finns det två författare till den här boken, John Green och David Levithan, som skrivit om varsin Will.

John Green har också skrivit den underbara, fina boken Var är Alaska som du kan läsa om här och David Levithan har skrivit braiga, romantiska Ibland bara måste man som du kan läsa om här.

Låna Den andre Will Grayson på biblioteket.

/Maria

De som går igen

Nu tänkte jag tipsa om en bok som är väldigt vintrig, massor med snö, kyla och mörker. Det kanske känns lite konstigt att läsa en sådan på sommaren men samtidigt kan det vara ganska schysst med kontrasten.

Peter har vuxit upp med sin pappa, hans mamma dog när han föddes. De livnär sig på att vara kringresande skogshuggare. De har aldrig stannat särskilt länge på samma ställe utan så fort Peter börjar rota sig har pappan, Tomas, beslutat att de ska flytta vidare. Nu har de slagit sig ner utanför en liten by som heter Chust. I skogen utanför Chust händer det underliga saker, den vidskepliga befolkningen skyddar sig genom att smeta tjära runt dörrar och fönster. Det sägs att de döda går igen. Tomas fnyser åt de skrockfulla byborna men Peter kan inte låta bli att känna en viss oro. När en annan skogshuggare dör (eller blir han kanske dödad?) förstår han att det är något som gömmer sig i de kalla, djupa skogarna.

Boken heter De som går igen och är skriven av Marcus Sedgwick. Den finns att låna på biblioteket.

PS. Bloggen har gått lite på sparlåga här på sommaren och nu blir det semester, men vi ses i höst igen!

/Maria

Besttjusaren 1. Stridsormarna

Erin växer upp i en liten by tillsammans med sin mamma. Mamman är stridsormskötare vilket är ett mycket viktigt arbete. Hon har ansvaret för att de drakliknande varelserna mår bra och kan strida för sina ägare, samtidigt som de är fullkomligt livsfarliga. Men Erins mamma är väldigt skicklig och begåvad. Erin och hennes mamma är ändå lite utanför i byn eftersom mamman kommer från ett vandringsfolk från en annan del av landet, som många tycker är lite konstiga. En dag händer det som absolut inte får hända, stridsormarna blir sjuka och Erins mamma ställs till svars. Det slutar med att hon döms till döden. Mitt i allt det hemska kommer det sig att Erin hamnar långt, långt bort från sin by och avsvimmad hittas av en gammal man som visar sig vara biodlare. Han tar hand om henne och en fin vänskap tar sin början. Erin visar sig, precis som sin mamma, ha god hand med djur och hjälper den gamle med alla hans bin.

Jag tycker om den här boken för den förmedlar en så varm känsla trots att en del som händer är väldigt tragiskt. Vänskapen som växer fram mellan Erin och den gamle är fint skildrad. Tempot i berättelsen är ganska lugnt och Erin funderar mycket kring allt som händer runt henne. Saker och ting får ta sin tid.

Det är Nahoko Uehashi som skrivit Stridsormarna som är den första i serien om Bestjusaren. Du kan låna den på bibblan. Del två, som heter Kungsbestarna, har också kommit på svenska och den kan du också låna på bibblan.

/Maria

The Cardturner

The Cardturner av Louis Sachar handlar om 17-årige Alton som har en rik gammelmorbror, Lester Trapp, som hans föräldrar fjäskar för i hopp om att få ärva hans förmögenhet en dag. Alton bryr sig inte. Inte morbrodern heller. Alla mammans försök att imponera på Trapp faller platt, tills en dag då han ringer upp i egen hög person och vill att Alton ska bli hans "cardturner". Trapp är nämligen en fantastisk bridgespelare. Så fantastisk att han kan fortsätta spela trots att han förlorat synen. Bara någon hanterar korten åt honom kan han spela ur minnet. Eftersom Alton inte kan ett dugg om bridge är han perfekt för uppgiften. Alton kliver in i en ny värld som kommer att innehålla mer spänning, kärlek och vänskap än han kunnat drömma om.

Det kan vara svårt att läsa böcker på engelska när de handlar om ett specialämne eftersom man inte kan de särskilda orden. Här spelar det ingen roll eftersom historien handlar om hur Alton steg för steg lär sig spelet och allting förklaras.

Oavsett om man kan spela bridge eller inte får man lust att slita fram kortleken, få tag i tre kompisar och sätta igång.

Den här boken kan du låna på biblioteket.

/Åsa

Hitta Violet Park

Lucas Swain brukar aldrig åka taxi. Men den här speciella natten, klockan är fem, hittar han en sedel i sin jackficka som hans syster glömt kvar. Alltså bestämmer han sig för att åka taxi hem. Inne på taxikontoret får han syn på en gammal urna som står på en hylla. Det visar sig att det är askan efter en kvinna som heter Violet Park och att hon en gång blev kvarglömd i en taxi (hennes urna vill säga).

Lucas känner att han måste ta reda på vem Violet var och lyckas få med sig urnan från taxikontoret. Till saken hör att Lucas pappa har försvunnit. Han försvann för ungefär fem-sex år sedan. Nästan lika längesedan som Violet Park legat i urnan. Ingen vet vad som hänt pappan, om han lever eller är död, men det har gjort att familjen inte mår så bra. Ju mer Lucas lyckas ta reda på om Violet desto mer lär han sig om sig själv och faktiskt sin pappa också även om de till en början inte verkar ha något gemensamt.

Jag gillar den här boken, men det är lite svårt att beskriva varför. På något sätt är den lite annorlunda. Det hade varit så lätt att göra något thrilleraktigt av händelseförloppet, men så blir det inte. Istället är tempot ganska lugnt. Trots att det är en rätt så udda handling i boken känns det som att saker faktiskt skulle kunna hända sådär på riktigt. Jag tror också att det är en bok som kan vara kul att diskutera med någon. På förlagets hemsida finns faktiskt en läsguide med lite olika frågor man kan utgå ifrån ifall man vill det. Fast där ska du absolut inte kolla om du inte har läst boken. Mycket stark spoiler-varning.

Hitta Violet Park är skriven av Jenny Valentine och du kan låna boken på biblioteket.

/Maria

Sanningen om Alice

Katherine har ett förflutet hon inte vill avslöja. Hon har flyttat till en ny stad och försöker komma vidare i livet. Där lär hon känna Alice som blir hennes nya bästa vän. Till en början är hon omtänksam och snäll och Katherine förstår egentligen inte varför populära Alice vill vara med henne. Till slut blir det förstås så att Katherine avslöjar att hon hade en syster, Rachel. En lillasyster som blev mördad och att Katherine har enorma skuldkänslor för vad som hände. Det är därför hon flyttat långt hemifrån och och vill leva ett nytt liv. Efter detta börjar Alice förändras. Hon blir allt mer egoistisk och elak och det är svårt att förstå varför hon beter sig som hon gör. Vad är hennes motiv?

Berättelsen utspelar sig på tre plan. Ett som skildrar vad som hände den hemska kvällen när Katies syster blev mördad. Ett som berättar om vänskapen med Alice. Och ett som utspelar sig i nutid, och här får vi från början veta att Alice är död och att hon gjort Katherines liv till ett helvete, även om det nog knappt kan bli värre än att systern mördats. Trots att man vet om mordet på Rachel och Alices död, blir det ändå gruvligt spännande och obehagligt. Vad är det som driver Alice att bete sig som hon gör? Det är först på slutet som alla trådar vävs samman och bjuder på en överraskning, kanske oväntad.

Boken heter Sanningen om Alice och är skriven av Rebecca James. Den kan du låna på bibblan som pappersbok eller som Daisy (talbok).

/Maria

Cirkeln

Nu har jag läst äntligen läst Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, som blev så uppmärksammad innan den ens hade släppts. Läs här i DN till exempel. Man blir ju alltid lite påverkad när man hört så mycket om en bok innan man läser den, men jag tror att den höll måttet.

Mitt ute i ingenstans ligger det en gammal bruksort som heter Engelsfors. En sån där stad som det hände mycket i på 60-70-talet med industrin och allting men som nu bara dött, alla som kan flyttar därifrån ungefär. Men det finns en gymnasieskola, och där är det som det är på mindre orter. Alla vet vem du är och har du en gång fått en stämpel är det i princip omöjligt att tvätta av sig den. På den här skolan går Vanessa, Ida, Anna-Karin, Linnéa, Rebecka och Minoo. Och Elias, som det hela börjar med. Han är kallad till ett möte med rektorn, efter skolans slut, korridorerna är alldeles öde. När han går från det lite konstiga mötet känner han att han måste gå upp till skolans vindsvåning, nästan som att han inte kan styra över det. Han hör en röst i sitt huvud som talar om vad han ska göra. Något som inte är bra. Hans egen vilja spelar inte längre någon roll.

En sak jag gillar med den här boken är att det inte finns en enda huvudperson utan sex stycken, sen blir det ju alltid så att man identifierar sig mer med vissa, men det är en bra idé. Sedan gillar jag också att skildringen av livet på gymnasiet känns trovärdigt, i alla fall som jag minns det, kanske att vissa delar känns lite mer högstadiet men ändå. Hur det än låter känns det också trovärdigt hur de olika personerna reagerar på de olika egenskaper de visar sig besitta. Om du själv skulle kunna bli osynlig, eller få förmågan att styra människors vilja, vad skulle du då göra? Det är nämligen så att Engelsfors är något slags centrum för ondskan och att det är de olika huvudpersonernas uppgift att motarbeta den med hjälp av sina särdrag. Vilket inte blir helt lätt eftersom de flesta av dem är totalt ointresserade eller helst inte ens vill prata med varandra. Den mobbade med den bitchiga mobbaren, plugghästen med poppistjejen som har bimbostämpel till exempel.

Det jag inte gillar är att de olika huvudpersonerna ibland blir lite väl stereotypa. Fast det kanske behövs när det är så många att hålla reda på. Sedan finns det väl någon logiskt lucka här och där men det går ju att överleva.

Det här är den första delen av en planerad trilogi och filmrättigheterna verkar redan var sålda, så något stort är säkerligen på gång.



Kolla om Cirkeln finns inne på biblioteket.



/Maria

Vårens sista bokcafé

Nu har vi haft det sista bokcaféet för den här våren. Till den här gången hade vi som projekt att vi skulle läsa samma bok, eller rättare sagt två böcker som hörde ihop. Det var Döden i dina ögon och Arvet av Rachel Ward. De flesta hade läst i alla fall en av dem. Båda två är väldigt spännande. Den första handlar om Jem som kan se i ögonen på folk när de ska dö. Tillsammans med sin kille Spider upptäcker de att en massa människor ska dö precis när de ska stiga på London Eye. De springer därifrån och blir tagna för att vara terrorister.

Arvet handlar om Jems son Adam som har ärvt sin mors gåta och upptäcker att det är mängder med människor som ska dö på nyårsdagen 2026. Det verkar som att London ska gå under. Han lär känna Sara som drömmer mardrömmar både om Adam och katastrofer, innan de båda ens har träffats. Lite extra krydda till boksamtalet blev det med tanke på att det var en man i USA som hade spått att jorden skulle gå under 22 maj 2011. Fast nu gjorde den ju inte det som tur var.

Men vi hann med lite prat om andra böcker också. Dina tipsade om Spelar roll av Hans Olsson som handlar om en kille som utåt sett har allt men som ändå känner sig helt fel. Andra böcker som dök upp i samband med Spelar roll var Henrietta är min hemlighet av Maja Hjertzell och Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck. Ida tipsade om Amuletten från Samarkand av Jonathan Stroud som är den första delen i en trilogi om trollkarlseleven Nathaniel och hans djinn Bartimeus. Lydia tipsade om Det levande slottet av Diana Wynne Jones, som ju finns som film också och Daniel tipsade om den populära serien Skulduggery Pleasant av Derek Landy, kanske har den blivit så populär för att dialogen är bra, ganska bitsk.

Klicka på boktiteln så ser du om den finns inne på biblioteket.

/Maria

Flykten fån Nova

Flykten från Nova utspelar sig i en avlägsen framtid, när jorden är förstörd och svår att bo på och forskarna har grundat en rymdkoloni, Nova, på en asteroid som går i omloppsbana. Här lever Stella som är det första rymdbarnet, den första som blev till i rymden.

Nu sitter hon inspärrad, för sitt eget bästa, säger de vuxna. Men Stella vet att det är på grund av närvaron hon känner inom sig, som hon alltid känt inom sig. Det är mänsklighetens goda kraft, Aisla. Nu är hon jagad av Zorach, den onda kraften, som kommer närmare och närmare, men ingen tror på henne. Stella har en enda vän, en rymling som heter Boi. Han är den enda som förstår henne, som hon kan lita på. Skulle han kunna hjälpa henne att fly innan det är för sent?

Det här är en ganska lättläst science fiction-historia som det är lätt att komma in i. Det är Helena Östlund som skrivit boken. Du kan låna den på biblioteket.

/Maria

Hej och tack för ingenting

Elsa är 16 år och står vid ett stup. Hon har bestämt sig för att dö. Då dyker Sigge upp, som egentligen mest är där för att han gillar att smyga på folk, utan att de upptäcker det. Fast han förstår snabbt att allt inte är som det ska den här gången, därför ger han sig tillkänna och det blir omöjligt för Elsa att hoppa. Men hjälp, hon har ju redan postat ett självmordsbrev till sin mamma, som är på Kanarieöarna. Nu måste hon snabbt hem från sommarlägret utanför Kalmar så att hon kan förstöra brevet innan mamman kommer hem. Sigge känner att han inte vågar lämna Elsa ensam, då kanske hon gör något dumt. Genom Sigges ovilja att lämna Elsa så utvecklas en lite annorlunda vänskap mellan dem båda, när han följer med henne på resan upp mot Stockholm.

Det är lätt att komma in i den här boken men jag skulle gärna vilja ha lite mer bakgrund. Varför är det inte riktigt bra mellan Sigge och hans pappa till exempel? Och lite mer om Elsas historia, varför hon mår så dåligt. Vad som hänt henne tidigare i livet. Inte bara frånvaron av pappan och mammans brist på engagemang även om det kan vara nog så jobbigt. Vad var det på lägret som fick henne att bestämma sig?

Hej och tack för ingenting som är skriven av Måns Gahrton finns i alla fall att låna på biblioteket.

/Maria

Den jag var

Meg Rosoff kom med en ny bok för ett tag sedan: Den jag var. Hon har bland annat också skrivit Så har jag det nu som är riktigt bra. Den jag var handlar om Hilary som växer upp på 60-talet i England. Nu har han börjat på sitt tredje internat, efter att ha blivit relegerad från två andra. Men andra ord bryr han sig inte särskilt mycket om regler och strukturer. Det är väl också det som gör att han under en gympalektion en dag avviker från de andra killarna när de är ute och joggar på stranden.

Då träffar han Finn som med en gång utövar något slags märklig dragningskraft på honom. Finn bor i ett litet strandhus ute på en halvö som mer och mer kommer att skäras av från fastlandet av tidvattnet. Där klarar Finn sig själv, överlever på det som havet har att ge. Ingen vet ens om att Finn existerar. Tänk att leva så!

Hilary (med sin motvilja mot regler och strukturer) blir som besatt, och trots att Finn knappt verkar bry sig kan han inte låta bli att smita från skolan och komma och hälsa på. Till en början är det knappt någon som märker något men i en värld full av internatskolementalitet och översitteri väntar katastrofen alldeles runt hörnet.

Jag upptäckte att det kommit två olika utsidor till den här boken. Kan undra varför, de är ändå väldigt lika. Vilket gillar du bäst?

Den jag var kan du låna på biblioteket.

/Maria

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Olivia i Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan i dag är så levande att man är med henne i varje steg hon tar i hennes glädje, förtvivlan och längtan.

Hon hamnar i ett gytter av relationer till killar och kompisar när John som hon tror att hon älskar mer än någon annan plötsligt gör slut utan egentlig anledning.

Kompisen Emma har en plan för hur Olivia ska få tillbaka John, hon ordnar fester och krogbesök där de ska kunna träffas, men där finns andra killar som är intresserade av Olivia och hon av dem.

Olivia längtar efter kärlek och sex, hon bejakar sin längtan och hon får betala ett pris, för omgivningen dömer hårt, tjejer som går sin egen väg och bejakar sin sexualitet får lätt slampstämpel.

Olivia är verkligen övergiven och hennes självkänsla är i botten och hon är så osäker på allt som har med sex och kärlek att göra och vad hon egentligen känner. Har hon rätt att vara svartsjuk? Hur fri får man lov att vara?

Den här boken är skriven av Sara Ohlsson och finns så klart att låna på bibblan.

/Kajsa

Ett vårigt Bokcafé

Nu har vi haft bokcafè igen med många tips på böcker och filmer och gott fika, inte minst Erikas smaskiga kanelbullar

Vi pratade lite om Det här allt en av Dinas absoluta favoriter (läs mer här), nu har Lydia också tagit sig igenom de drygt 800 sidorna och tyckte den var jättebra, också hon gillade formen, att själv få välja i vilken ordning man läser, höger eller vänstersidorna.

Dina var också sugen på Allt av Martina Lowdén som verkar bra och lite mystisk.

Himlen börjar här rekommenderades igen, intressant med omslaget, fyllt med roliga detaljer som alla har betydelse för handlingen.

Underfors pratade vi om igen. Verkligen en underhållande och annorlunda fantasyberättelse om Alva vars egentliga ursprung är underjordiskt bland tomtar och vättar, författaren, Maria Turtschaninoff, vet verkligen vad hon skriver om tex. lär man sig en hel del om parkour.

Natalie tipsade om Vampire Diaries som ”alla borde läsa ” om en tjej som förlorat sina föräldrar i en bilolycka, bor med sin faster och lillasyster, spanar in en kille på nya skolan som visar sig vara vampyr. Den är en skildring av typiska tonårsproblem med övernaturliga inslag och inte lika förenklat som Twilight-serien.

Jenny, Ulrika och Lydia har läst arbetarlitteratur i skolan, och Jenny tyckte att Mor gifter sig av Moa Martinsson var ganska bra, lite ”Alla vi barn i Bullerbyn”
Jenny hade också läst rymdäventyret Darlah av Johan Harstad (läs mer här) och rekommenderade läsning dagtid med tanke på hur läskig den är.

Erika var besviken på Liza Marklunds Gömda om asylsökande flyktingar, hon tyckte den var motsägelsefull och inte alls trovärdig.

Ida hade läst Knife av R. j. Anderson som var väldigt bra, om ett älvsamhälle som håller på att dö ut.
Vi pratade lite om Maja Hjertzells böcker Henrietta är min hemlighet och Före och efter Bella som är riktigt bra böcker om att våga vara sig själv, gå sin egen väg och bryta gängse normer.

Dina hade försökt läsa den nu med Norwegian wood så filmaktuella, japanska författaren Murakami , men hon tyckte att det gick lite trögt även om den verkade bra.

Kapitulera omedelbart eller dö är en bok där man verkligen skrattar och lider med huvudpersonerna Mary och Lovely, kompisar i vått och torrt som med spydiga, ironiska kommentarer om allt och alla tar sig igenom långa skoldagar och allt annat som är jobbigt, föräldrar, killar och livet i smått och stort . En typisk Lovelykommentar:
” På ungdomsmottagningen hittade jag och Lovely en broschyr om nåt som heter Klamydiadagen.
”Jaha”säger Lovely förvånart ”Well, why not jag är så jävla trött på Nationaldagen.”

Hoppas några andra läser den till nästa gång så vi kan prata mer om Kapitulera omedelbart eller dö av Sanna Näsling.

/Kajsa

Det här är allt

Dina, 14 år, har läst en bok hon vill tipsa om. Såhär skriver hon:

I början, det kanske 50 första sidorna, är Det här är allt inte speciellt bra, handlar mest om en desperat tonåring, så ge inte upp förrän du läst dig förbi det. När hon träffar Will kommer vändningen.

Det första som slår mig när jag tänker tillbaka på boken, är hur författaren Aidan Chambers kunde skriva så bra så att det kändes som om berättelsen berättades mitt framför mina ögon. Som om jag lärde känna en vän och gick vid hennes sida varje dag i hennes liv från det att hon var 14-15 år gammal.

Boken är skriven på så sätt att man ska tror att det är en flicka vid namn Cordelia Kenn som skriver en "självbiografi" till sin dotter, som hon väntar. Meningen är att boken ska bli klar innan hon föds och att hon ska få boken på sin 16 års dag.

Boken är skriven på ett oerhört personligt sätt. Om det går dåligt för Cordelia går det dåligt för mig, om Cordelia är ledsen, så är jag ledsen. Läsaren blir hennes bästa vän.

Eftersom boken är närmare 1000 sidor så tar det att tag att läsa den, men att sluta läsa boken, skulle vara som att bryta kontakten med någon man älskar. Rent ut sagt; ett helvete.

Om man ska kunna skriva en bok på det här sättet måste man inte bara skriva sjukt mycket och läsa tonvis. Man måste också vara otroligt begåvad och älska det man gör. Chambers har blåst mig av pinnen, jag trodde inte det var möjligt att skriva på det här sättet.

/Dina

Låna boken på bibblan

Himlen börjar här

Lennie har drabbats av en sorg så stor att den nästan inte går att greppa. Hennes syster och bästa vän Bailey har dött. Hennes hjärta sa helt plötsligt stopp under en repetition av Romeo och Julia. Lennie bor med sin mormor som är konstnär och sin morbror Big som är en riktig kvinnotjusare med enorma mustascher och tordönsröst. Systrarnas mamma övergav dem när de var små, Bailey tre och Lennie bara ett, men de har varit en varm och kärleksfull familj ändå. Nu känns huset bara främmande och de som lever kvar kan inte prata med varandra.

Bailey har också lämnat kvar Toby som hon precis förlovat sig med, alldeles ensam och vilsen. Det är tillsammans med Toby som Lennie tycker att Bailey känns nära, trots att de inte haft så mycket gemensamt förut. Det har nästan varit så att Lennie kanske varit lite svartsjuk för att Bailey ägnat så mycket tid åt Toby, tid som hon förut ägnade Lennie. Och det är på grund av den där gemensamma sorgen, det stora svarta hålet, som saker händer mellan Lennie och Toby som absolut inte får hända. Sånt som bara är helt förbjudet.

Samtidigt börjar det en ny kille i Lennies orkestergrupp, Joe, som är en gud på gitarren. Och mitt i allt det sorgliga och destruktiva blir Lennie alldeles glittrande, fladdrande förälskad. Men går det verkligen att vara så där ljuvligt kär när man mår så dåligt? Är det ok att bli kär när ens syster precis har dött?

Jag tycker att Jandy Nelson lyckas balansera mellan de olika känslorna på ett bra sätt i den här boken, Himlen börjar här. Det blir aldrig sentimentalt utan känns logiskt det som händer. Det finns ju alltid en massa olika känslor som ska få plats inom en.

Låna boken på bibblan.

/Maria

Böcker och prat

I veckan hade vi bokcafé vilket var mysigt. Vi började med att prata ganska mycket om klassiker och arbetarlitteratur eftersom både Lydia och Ulrika håller på med det i skolan. Ulrika berättade en del om Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström som hon läst. Den handlar om Henning som flyttar från landet till Stockholm och hur fattigt och eländigt det är och hur tufft det blir för honom att överhuvudtaget överleva. På Idas och Daniels skola hade Zulmir Becevic varit på besök (läs mer här) och berättat om sitt författarskap så då kom vi att prata en del om hans bok Svenhammeds journaler. Vi pratade också en del om Var är Alaska? av John Green som både Dina, Lydia och Ida har läst. Lydia tyckte att det var en av de bästa böckerna hon läst på länge, det är så härligt med alla citaten som kommer in hela tiden (huvudpersonen Miles samlar på döda personers sista ord) och det här stora Kanske som Miles letar efter. Och att storyn är ganska trist men att karaktärerna verkligen gör hela boken (läs lite mer om den här). Vi pratade ganska länge om hur viktigt det är med bra karaktärer i en bok även om själva storyn kan vara ganska ordinär, för som Ulrika säger, man vill ju vara på huvudpersonens sida. Inte vara likgiltig för hur det går. Dina berättade en hel del om Det här är allt av Aidan Chambers som lätt är den bästa bok som hon någonsin har läst. Och att det är svårt att förstå hur det går att skriva en sådan bok utan att den bygger på verkliga händelser. Kanske har Chambers 70 tonårsdöttrar? Men hur gör man egentligen för att läsa en så tjock bok? Den är ju ändå på 843 sidor och väldigt tung. Fast då är det ju bra med A och B-sidorna, det där att i mitten av boken delas berättelsen upp i två och man kan välja att antingen läsa högersidorna eller vänstersidorna, och ligga i sängen på ena sidan hela tiden så man inte blir så trött i armarna. Dina tipsade också om Mycket mer än så av Sarah Dessen som du kan läsa mer om här. Hon läste den på en helg och det kändes verkligen som att hon sögs in i och levde i den världen. Det är ju så schysst med böcker som gör allting så verkligt. Ida tipsade om Det levande slottet av Diana Wynne Jones som handlar om Sofie Hattman som arbetar i en hattaffär. Hon är så skicklig på att göra hattar att hon på något sätt kan se eller påverka vad som händer i de framtida ägarnas liv genom hattarna. Sedan kommer Ödehäxan som ser Sofie som en konkurrent och förvandlar henne till en gammal tant. Boken är mycket bättre än filmen, även om den är bra också. Den innehåller så mycket mer och det brukar ju vara så. Och så pratade vi en hel del till om Darlah - 172 timmar på månen av Johan Harstad bara för att det känns som att det behövs. Det är verkligen något med den där boken som fastnar (läs mer om den här). En annan sak vi pratade en hel del om är hur vi alla kom in på att läsa och om man kommer ihåg vilken bok det var som fick en att komma in på det här underbara med litteraturen. Ulrika tappade helt lusten att läsa i flera år eftersom hon hade en lärare på lågstadiet som tvingade henne att läsa en urtråkig bok som hette Moa och Mille. Men sedan hittade hon några Dalslandsdeckare av Pia Hagmar i sin systers bokhylla och så hittade hon tillbaka till böckerna. Dina hade sin första större läsupplevelse med Elva år på jorden : Lisa Bengtssons memoarer av Lotta Olsson. Daniel minns att det var Spelkortsmysteriet av Jostein Gaardner och att den sedan ledde vidare in på Cornelia Funke. Dagens bästa visdomsord kom i alla fall från Daniel; det finns inget som heter tjejböcker. Bara så att ni vet. /Maria

Darlah - 172 timmar på månen

Mia från Norge, Midori från Japan och Antoine från Frankrike är tre helt vanliga ungdomar med den ovanliga saken gemensam att de ska få åka till månen tillsammans. Det har ingen gjort på 40 år. De har alla tre vunnit i ett världsomfattande lotteri som miljoner ungdomar deltagit i. Ingen av de tre är egentligen så intresserade av månen, rymden eller astronomi utan drömmer kanske mer bara om att få komma bort från de liv som de lever just nu.

Vad ingen vet är den egentliga orsaken till att månen ska besökas igen. Att ungdomarna ska få följa med är bara ett svepskäl för att kunna samla in pengar åt NASA, som är USAs myndighet för rymdfart. De upptäckte nämligen en fruktansvärd hemlighet sist det var någon på månen. Nu måste de tillbaka för att ta itu med det.

Det som börjar som en ganska vanlig ungdomsroman om Mia, Midori och Antoine, om vänskap, skola och olycklig kärlek, utvecklas till en regelrätt skräckhistoria. En sak jag verkligen gillar med den här boken är att den är så oförutsägbar. Du kan omöjligt veta vad som väntar i nästa kapitel. Och när du läst kart boken tänker du: Herregud hur kunde det bli sådär, och så måste du läsa om slutet för att leta ledtrådar.

Darlah - 172 timmar på månen är skriven av Johan Harstad som fick norska Bragepriset 2008 just för den här boken (Bragepriset är ungefär som Augustpriset). Du kan så klart låna den på biblioteket.

/Maria

Underfors

Alva är besatt av att minnas, efter varje löparrunda tvingar hon sig att rabbla upp alla hon mött, vad de hade på sig, var hon såg dem någonstans. Är det något hon inte minns straffar hon sig själv. Varför hon gör så reflekterar hon inte över men kanske har det att göra med det som hände när hon var tre, innan hon blev adopterad. Hon minns att någon håller i henne, knuffar ut henne ur ett hål och att hon ser stjärnhimlen för första gången i sitt liv. Försöker hon minnas längre tillbaka än så får hon panik och ångest.

Det dyker upp mystiska saker i Alvas omgivning, märkliga små nattfjärilar som bildar ordet ”minns” i sovrumstaket. Nästa gång är det lysmaskar som uppmanar till samma sak. Helt plötsligt dyker det också upp en kille som Alva dras till utan att hon kan hjälpa det. Han är lång och smidig, har en svart skinnrock och alldeles kolsvart hår och buskiga ögonbryn. Han heter Nide och när han tar i Alva blir hon alldeles knäsvag.

Joel går på Alvas skola och i två år har han beundrat henne på avstånd. Hon är det vackraste han sett, med sitt rosafärgade hår, ballerinakjolen, de randiga strumpbyxorna och conversen. Och hon verkar så stark, bryr sig inte om vad andra tycker och tänker. När han till slut vågar fråga henne om hon vill följa med och fika tackar hon faktiskt ja. Men när Joel sitter på caféet och ser henne komma på andra sidan gatan dyker Nide upp och får henne att följa med honom. Joel som tycker att Nide ser skum ut följer efter dem i smyg och på det sättet kommer det sig att han följer med dem ner i underjorden, till Underfors.

Det visar sig nämligen att Alva kommer från en helt annan plats, en plats där det finns troll, älvor, skogsrån och bäckahästar. Och där det finns en ondskefull varelse så stor och stark att den är en fara för hela världen. Det är en anmoder till Alva som för längesedan lyckats fängsla varelsen men nu riskerar den att slippa lös igen.

Maria Turtschaninoff som skrivit den här boken, Underfors, väver ihop klassiska sägner och sagor med den här trista verkligheten vi lever i på ett magiskt sätt. Det känns helt naturligt att det skulle kunna dyka upp en bergsfru och kasta en förtrollning på någon. Eller troll som kan förvända synen på dig.

Turtschaninoff har också skrivit De ännu inte valda som du kan läsa mer om här och Arra som också står på fantasyhyllan.

Låna Underfors på biblioteket.

/Maria